Största delen är rädda för höga platser eller spindlar, men ingen dera av dessa föder några räddslo-vibbar inom mig. Det är dock bevisat att varenda en av oss är rädd för något, men vissa vill bara kanske inte erkänna detta.

Min rädsla känns det som att jag möter varje dag, och står framför mig och hindrar mig från att göra saker jag faktist skulle vilja göra. Jag är nämligen rädd för att misslyckas eller göra bort mig. Det vill väl ingen göra. För mig personligen stör detta speciellt i skolan, då timmaktivitet har en viktig del i kursbedömningen. Då läraren frågar något, så vet jag ofta svaret, men för att jag är osäker och tänker att det kan ju vara fel, så låter jag bli att markera. Då får någon annan svara, och jag kommer oftast fram till att jag borde ha markerat, för det jag tänkte på var rätt.

Man borde ju aldrig bry sig om vad andra tänker och tycker om en, men detta gör jag...alltid. Om man svarar fel på lektionen, så får ju alla andra en bild av att man är oklok och dum, fast verkligheten ju egentligen är att ingen bryr sig. Nu när man tänker på saken så är ju "att svara fel på lektionen" inget allvarligt, och man borde inte låta andra förhindra en från bra skolresultat, men jag är en sån mes att jag inte ids ta risken. Okej, nu ska jag lova er en grej, imorgon ska jag markera minst tio gånger under mina åtta timmar i skolan, punkt slut!