Årets sista kväll är vad som gäller just nu och endast en halv timme återstår av av detta år 2o12. Därmed har jag lovat några nyårslöften

 

 

Årets sista shoppingrunda är därmed slut och jag måste nog säga att shopping är en talang som jag inte behärskar. Jag har under två veckor spenderat två dagar i köpcentret i Åbo, men utan destumer resultat. Idag hittade jag dock ett fint hasband med ett litet Eifeltorn på, som jag planerat att kanske använda med ett nätt linne eller något stickat.

Jag har haft en liten "julpaus" här på bloggen, men nu är jag här igen med nya tag. Har under jullovet varit hos mommo och moffa och har därmed inte haft den lilla stunden att ägna till bloggande. Ska snart dit igen, men är nu bara för tillfället hos mina kusiner. Vi var uppe till småtimmarna och ännu lite till (3-4 tiden för att vara exakt), och är just nu helt trötta och hängiga. Först hade vi som plan att vaka över hela natten, men det blev det lite ändring i planerna då vi typ började sova med ögonen öppna för vi var så sömniga. Dessutom är det ju viktigt att sova såhär i växande älder, så det är viktigt för flertal orsaker att sova tillräckligt. Denna natt sovde vi nog inte "tillräckligt", men i alla fall något, för det är ju bättre än ingenting.

Idag är det andra sista dagen av 2o12, och iövermorgon börjar år 2o13. Det är konstigt hur man varje nyår tänker att detta nu är en ny start, men slutligen står man alltid på samma startpunkt då inget ändras. Det är kostigt hur man dag för dag inte ändras det minsta, men när man tittar bakåt så är det så mycket som ändrats.

När ni är troligen på någon trevlig fest med era kompisar på nyåret så tycker jag att ni ska vara mycket avundsjuka på mej, för jag är nämligen hos mommo/moffa, där man måste lägga sig senast tio. Kanske är det helt trevligt med lite omväxling, för jag har hittills de senaste nyåren varit med kompisar på nyåret.

 

Då man var liten så var detta alltid årets mest spänningsfulla dag, och det är det ännu också, men det är dock inte samma sak. Man ser på julen på ett helt annat sätt då man blir äldre. Då var man (eller jag i alla fall) mest intresserad av vad man ska få som julklapp, men nu är det intressanta stämningen i det hela.

Idag var jag med pappa och hälsa på farmor. Förr bodde hon flera hundra kilometer från oss, men nu har hon flyttat till vår grannstad, så i fortsättningen kommer det troligen inte att vara lika mycket problem och besvär med att fara och träffa på henne. Hon var otroligt glad då vi kom och hälsa på, och vi satt där en god stund innan det bar iväg till nästa destination: butiken. Pappa hade inte ännu skaffat julklapp till mamma, och han tydligen behöde lite hjälp med att bestämma sig. Slutligen hittade vi en lämplig present till henne, imorgon får vi sen se om den är i mammas smak.

Idag var den första sovmorgonen på länge. Kändes otroligt skönt att bara ligga i sängen på morgonen utan någon brådska eller hafs. Att man bara kan sitta och njuta av sin frukost och ta en titt i tidningen och läsa om vad som hänt i världen. Att ta sin tid och göra allt i lugn och ro.

På förmiddagen for vi med pappa till granskogen och spana efter en julgran. Jag vill inte klaga om kylan för att det finns länder där människor nyligen dött för att det är så kallt, men såhär många minusgrader är inte min grej. Tror faktist att det inte är riktigt någons grej.

Efter en lång tid av vadande i snön som nådde över knähöjd hittade vi den rätta. Det var en god tid det tog, men det var verkligen värt det, för nu har vi en mycket ståtlig gran som står i vårt vardagsrum.

Denna dag var, dock sovmorgonen, inte så lugn, för jag var bjuden på två middagar idag, direkt efter varann. Vid ett-tiden for vi till mommo&moffa och äta fisk, och därifrån vid sex-tiden bar det av till mina kusiner och äta middag. Kom hem ett ögonblick sedan och jag är helt gäspig och trött, men tänkte hålla er uppdagterade med att skriva dagens inlägg. Klockan är ett på natten, men det är ju jullov så det är tillåtet att vaka lite längre än vanligt. Å andra sidan håller jag just nu på att somna sittande här i min stol, så jag tror att jag ska börja gå mot sängen.

Denna dag har jag spenderat springande runt i Pargas. Dagen inleddes med en liten sväng till kyrkan med skolan, och efter det beslöt jag mig för att finslipa rumsstädande inför julen. På eftermiddagen for vi med Matilda och spendera en stund i café Axo, och därifrån bar det av till Matilda's. Efter en god stund av "Toddlers and tiaras" och byte av julklappar kom mamma och sökte mig för vi skulle fara en sväng till pappa's. Därifrån var det planerat att vi med mamma skulle tillsammans fara och göra ost till hennes vän, men jag lämnade detta imellan för jag var så otroligt trött. Efter en stunds vilande framför televisionen konstaterade jag att det inte kommer något trevligt, så jag bestämde mig att gripa kameran och knäppa några fotografier.

Nu är det änligen jullov och ingen kan stoppa mig från att sova länge på morgonen och äta så mycket jag vill! Har dessutom all julstress över då alla presenter är skaffade och huset är städat och rent. Livet ler!

Idag var det skolans julfest som gällde. Dock hade jag det värsta magknipet som jag upplevt i åratal, och då inte ens Burana hjälper så börjar man nog lite mista hoppet. Jag var tvungen att ändå fara på julfesten för jag skulle uppträda med ett dansnummer.

Dock under uppträdande kände jag ingen smärta. Tror att jag hade en sådan adrenalin-rush att jag inte ens tänkte på hela saken. Upprtädandet gick toppen med kanske några små detaljer som skulle ha kunna gå bättre, men det är sånt som man inte skall bli och grubbla över. Kände mig faktist ganska hedrad efter att både engelska- och fysikläraren samt en flock elever kom och berömde mitt dansande. Jag ångrar faktist inte att jag bestämde mig att upptreda, tvärtom skulle jag ångra det om jag inte skulle ha gjort det.

Tänka sig att tiden gått så snabbt! Just var det ju varma sommardagar med glass och sandaler, och nu är det redan snö upp till knäna. Åhh, så jag saknar de sköna juli-dagarna. Dock har ju vintern sina fördelar, men såhär i devember-månad är det inte konstigt att man inte det minsta börjar längta efter de varma sommardagarna.

Julen kommer med enorm fart och det är ju bara 5 dagar kvar till jul! Man säger ju att "tiden går snabbt", men i detta fall går inte tiden snabbt, den springer snabbt.

Jag har jag på känn att jag inte ännu berättat att jag nästa år ska som utbyteselev, som innebär alltså att detta är min sista jul innan jag far. Det hemskaste med denna utbytesresa är hur mycket jag kommer att sakna alla nära o kära. Ett helt år utan dem är en mycket lång tid att vara borta, dock destinationen är Österrike, som inte är så långt borta. Tur dock att Skype och Facebook är uppfunna, så jag kan ens på något vis hålla kontakt vid Finland. Dock får jag ju nya vänner där, men ni ska absolut inte tro att de skulle ersätta mina gamla vänner. Ett halft år ska jag ännu vänta innan det bär av, och det kommer att hinna hända en massa innan dess: julen som jag redan nämnde, nyår, Wilmas, Claudias, Linnéas och Emmis födelsedag, Eurovisionen i Sverige, sommarlov + en resa vars destionation inte ännu bestämts.

För att jag idag inte riktit känner på mig att skriva något långt inlägg så tänker jag uttrycka mig kortfattat idag. Har redan haft en utmattande dag i skolan och träning direkt på så jag är inombords helt slut. Det är dessutom helt hemskt hur mina inlägg blir sämre dag för dag. Som om jag bara är i en nedförsbacke utan slut. Dessutom är jag inte just nu det minsta inspirerad av att skriva, men skall hålla mig till att skriva inlägg varje dag och hålla läsarna uppdaterade.

Testade idag Zumba för första gången. Ni vet ju: Bättre sent än aldrig. Det var faktist inte så svårt som jag hade tänkt mig, även om jag inte hade innan idag tänkt mig att det skulle vara mycket svårare än raket vetenskap heller. Det var till en början lite tafatt, men mot slutet, då man lärde sig koreografin, så började det gå lite smidigare. Jag har dansat balett och samtidadans så länge jag minns, så därmed var jag inte heller ett helt hopplöst fall. Zumba är något som man måste uppleva pånytt!

Det hör ju till att man bakar pepparkakor såhär vid jul. Nu skäms jag lite faktist över att jag aldrig fullständigt har bakat pepparkakor, utan vi har alltid köpt färdig deg som vi sedan gjort till kakor. Enda problemet i detta hushåll då det gäller pepparkakor är att ingen slutligen äter dom. De bara står i vår kexburk och bara kanske då man går förbi så tar man en med sig, men resten blir där bara och torkar, tills slutligen är dåliga. Kanske kan man sen på julen skicka lite pepparkakor åt pappa. Då blir dom i alla fall ätna. Vi får se...

Ibland undrar man om man bor i Sibirien eller i Finland. Det har snöat aktivt under den senaste veckan och under veckoslutet har det lovats mera snö. Dessutom är det ljust bara ungefär två timmar om dygnet såhär om vintern, som är ganska tråkigt. Dock finns det ju alltid både positiva och negativa saker i allt, och man borde ju fokusera sig på de positiva sakerna. Kylan och mörkheten ute i propotion vid värmen inne gör ett extremt mysigt resultat. Tycker nog lite synd om alla som bor i södern som inte får uppleva den vita julen och dessa mysiga kvällsstunder.

Dessutom är ju vintersnön bra för att det är mycket roligare att fotografera den vita, vackra pudersnön än en grå och tråkig vinter utan snö. De senaste två-tre jularna har det inte varit snö på julen, men detta åt är jag i alla fall 99% säker att detta år ska det ske en förändring. Jag har faktist svårt att tänka mig att dessa kanske 30 centimeters snö skall hinna smälta bort innan den 24:de.

Så mycket att göra, så lite tid. Ibland har man bara lust att kopiera sig själv till tre olika jagar, så skulle man hinna med allt man borde göra. Tur att julen dock är riktit bakom dörren och då har man iallafall en stund ledigt från stress. Dock är det en massa saker jag borde få gjort innan jul: finskauppsatts, modersmålspresentation om Daniel Defoe och hans verk, och sist men faktist inte minst ska jag uppträda med min egna danskoreografi på julfesten, ensam. Jag är den eleven som inte njuter av att stå framför publik så länge jag känner personer i denna publik. Danstävlingar, -föreställningar och handbollsmatcher går därmed helt fint, men nu är jag lite skeptisk så det gäller att dansa framför hela gymnasie!

 

 

Igår då jag var ensam hemma beslöt jag mig för att spendera min tid med något annat än att kolla på gamla avsnitt av Modern family som jag redan sett x antal gånger. Efter ett litet dopp i internets modevärld hittade jag något som absolut fick min uppmärksamhet, nämligen en klänning med hjärt-utklippning på ryggsidan. Förälskade mig i den direkt och börjarde göra lite forskningar på google. Har inte ännu hittat någon klänning som skulle komma från Sverige eller Finland, närmare 90% kommer från Amerika. Jag skall dock inte ge upp.

Brukar vanligen ha jämnt fullt upp, men förra veckoslutet då jag hade ledigt såg jag min stora chans att göra något jag annars aldrig hinner med. Då före gymnasietiderna hade jag gott om tid att sticka, baka och bara vara, men som sagt har fritiden varit knapp under de senaste tiderna.

For till butiken och köpte lite choklad på lördag förmiddag, men inte för att ätas, utan för att baka macaroner av. För att jag har en stor kärkek för choklad, så beslöt jag mig för att göra macarons med choklad och kokossmak. Efter mycket småpetig bakning och ett smutsigt och kladdigt köksbord blev slutresultatet dock helt bra. Det bevisade sig att detta är faktist något som man blir bättre på med tiden. "Övning ger färgihet" med andra ord.

 

Det sägs ju "Ett vänligt ord kan hålla en varm hela vintern", men i denna kyla hjälper inte endast goda ord, utan det krävs även tjocka lager av ylle och en brinnande brasa för att hålla kroppstemperaturen ovanför 30 grader. Dock kylan är vintern den absolut mysigaste årstiden då man bara kan linda sig i en filt och titta hur snön yrar i fönstet.

Har under den senaste veckan haft näsan fast i min nya fotograferingsbok som jag fått av mamma som tidig julklapp. Därmed har mitt fotograferingsintresse vanknat igen efter en några veckors vinterdvala, och nu var jag nyss ute och fotograferade naturen under denna decembermånad. Jag fotograferar nu och i fortsättningen mina bloggbilder med min Canon eos 450D, som jag fick som födelsedagspresent av mamma i oktober.

Jag tror det kommer ta sin lilla tid att bli van vid detta fenomen som även kallas vid namnet "bloggande". Dock tycker jag det känns skönt att bara sätta sig ner en stund och bara skriva om vad man har på hjärtat.

Tills nästa gång!