Inför förra veckoslutet hade STS ordnat en resa "en-dag-i-Venedig". På fredag for vi med nattåget ill Venedig, spenderade drygt 12 timmar där, och på kvällen tog vi nattåget tillbaka. Som sälskap hade jag elva andra tjejer som var på utbyte i Österrike på samma sätt som jag. Av oss var jag den enda europén, för att resten var från Austrialien, Thailand, Equador, USA och Kanada. Vi hade så så otroligt roligt, och efter vslutet hade jag minneskortet fullt och ont i magmusklerna efter allt skrattande! Nu ska jag låta bildernat tala för sig, för att dessa har jag som sagt en hel del av.

Har ju inte bloggat på en hel vecka, och känner mig som en hemsk varelse för det. Dock tror jag att största delen av mina läsare är min familj och mina vänner, som alla ungefär vet vad som pågår här på andra sidan världen just nu, och förstår att jag inte hittat tiden för att blogga.

Efter flertal konsekvenser bor jag tillfälligt på Franz Pichlerstaße och går nu i privatskolan Mary Ward gymnasium. Livet är rätt så lysande och det börjar synnas ljus i ändan av tunneln. Min nya familj är den härligaste och jag kunde inte be om en bättre familj! I min nya familj finns hostmamma Susanne som arbetar som psykolog och som är jätte trevlig och förstående! De hade förra året en utbytesevel från Venezuela, så de har även erfarenhet av utbyteselevslivet. Har även en hostsyster som är två år yngre än jag och hon heter Melanie! Hon är den bästa systern man kunde be om och vi kan prata om allt möjligt girlstuff med henne. Hon är som min bästa vän här i Österrike och vi gör så mycket saker tillsammans! Jag har även en hostbror Sebastian som är ett år äldre än jag. För tillfället är han arbetslös och spenderar oftast sina dagar hemma, så då jag kommer hem från skolan så spenderar vi alltid ett par timmar tillsammas. Han påminner mig stort om min egna storebror Oskar faktist! 

Har inte direkt någon bild på min nya familj eller skola eller liknande, men jag har dock fångat några bilder alltid här och där under den senaste veckan som jag kunde dela med er.

Veckan började prima med att en viss liten tös var inte så liten nåmer, då hon nämligen fyllde hela sjutton år! Som utbyteselev förväntade jag mig inget fancyt som att alla skulle veta att det är min födis eller att jag skulle på flertal stora presenter, men en njnutbar liten måndag var det jag hade igår. Höjdpunkten var dock nog att min mamma skaffat mig och skickat till Österrike en iPad mini år mig, som kom så bakom trädet som det bara kunde vara. Hon hade tidigare berättat mig att jag inte får något speciellt för att detta utbyte redan i sig kostade sååå mycket, men en iPad??? Tack mamma! Dessutom vil jag även ta den lilla stunden att tacka alla andra som kom ihåg mig på sin dag, detta betyder mycket för mig! Femtioelva stora Bamse-kramar till er alla där i Finland som jag saknar så stort!

Hade fått som uppdrag att tillreda min värdfamilj lunch finnish style. Egentligen var det ju faktist nog jag som frågade dem om de vore intresserade av att jag skulle laga dem finsk mat någon dag, och de var mer än glada och intresserade av detta. Under veckan var vi till butiken och köpte alla ingredienser som behövs för en lysande makaronilåda och omenahyve (haha, har ju faktist ingen aning vad detta heter på svenska, förlåt), eller allt som fanns i butiken i alla fall. Fick lämna bort vissa ingredisenser från både och, men jag fick väl lite improvisera. Det tog mig närmare två timmar i köket innan lunchen var klar, och jag (som inte är den som kan laga mat) var stoltare över mig själv än någonsin. Okej, makaronilådan smakade inte något alls och omenahyve'ns täcke hade inte alldeles den konsistensen som jag önskat, men familjen verkade gilla det, och det är huvudsaken! Jag tror faktist inte ens att makaronilåda är finlänskt, men finsk vardagsmat är det i varje fall (jag kollade till och med upp detta på wikipedia!).