Var idag med mina hostsyskon Lea och Lisi och shoppa till Wien! Fick inte så mycket köpt, men Thomas - min värdpappa - sade att han på närtiderna kan ta mig dit igen, så att jag kan köpa allt som jag har behov av som jag inte hittade (höst/vinterskor, jacka etc...). Fick dock lite allt möjligt ihopskrapat! I Wien tog jag inga bilder egentligen, för att jag kände mig som en turist 1-0-1 om jag gjorde det, så ni får nöja er med bilder på mina inköp!

På söndag var det en rätt så stor fest i vårt slott, och min värdpappa förklarade det som "katolikernas Thanksgiving". Därmed fanns det hundratals katoliker på vår innergård som åt gulasch och minglade. Det fanns till och med en orkester, så tydligen var denna händelse rätt så stor. Själv satt jag där knappt en timme med mina värdsyskon och värdpappa och käkade Pringles tillsammans med dem, även om ingen av oss är katolsk.

På eftermiddagen hade Thomas, Juno och Ruben planerat att fara till "Bogi park" i Wien, och utan att veta vad detta är eller destumera något så följde jag med dem. Slutligen visade det sig, att detta är en indoor playground (en super häftig en!) där man kunde klättra och krypa och få ansiktsmålingar. För en ansiktsmåling ansåg jag mig vara aningen för gammal, men då barnen så snällt frågade om jag kunde komma med dem och krypa i tunnlarna med dem så kunde jag ju bara inte tacka nej. Det känns faktist som att de är min egen familj nu, och de har kommit mig mycket mycket nära. 

Efter att det dröjt några hastiga timmar så var det redan dags för oss att fara. Barnen hade varit så ivriga och hurtiga i en så lång tid att de redan hade hunnit bli rätt så trötta. Därmed sade vi hejdå till bollhavet och rutchakanorna och startade motorn hemåt. 

Efter som barnen var hungriga och det fanns en McDonald's halvvägs hem, så stannade vi där för en liten lunch. Jag är faktist inte säker om jag någonsin varit till McDonald's förrut, och jag har hört närmast bara negativt om denna snabbmatskedja (vill påminna er här att ännu innan sommaren hade jag den värsta snabbmatsångesten någonsin, men tack vare att Emmi hjärntvättade mig på sommaren så har jag långsamt börjat komma över det). För att YOLO så fick jag en tugga av Thomas hamburgare, en handfull av Junos pommes, och en egen McFlurry med Smarties. Nu är detta gjort och upplevt! I bilen somnade barnen för att (a) de hade lekt så ivrigt hela dagen och (b) klockan började bli mycket. Underbar slutspurt på veckan!

Till utbytet hör det till att vi utbyteselever träffas x antal gånger under utbytet, följt av STS's crew. Lördagen var inget undantag då vi med min värdpappa Thomas gjorde sälskap till varann ca två timmar i bilen då vi körde till Mariazell. Själv viste jag inte vad vi skulle göra eller ens var detta så kallade "Mariazell" ligger, så jag fick väl ta det som en överraskning. 

Efter en god stund var vi framme, dock sena, men trafiken överraskade oss på det värsta möjliga sättet. Vi käkade lunch med de andra utbyteseleverna som bor i området nära mig: en från Equador, en från Danmark, en från Frankrike, en från Italien. 

Efter österrikiskt tugg for vi på en tour i ett hus där de tillverkade legensariskt speciella pepparkakor (som enligt mig var helt vanliga pepparkakor, men inget fel i det, det är ju gott med pepparkakor!). Dock pratade gumman som förklarade historia och tillverkning av dessa i ljusets hastighet, och jag förstod absolut noll. Dessutom var jag lite trött och utmattad, så att koncentrera mig kändes rätt så tungt. 

Efter det skulle vi lyssna hur de tillverkar ljus av honung och vax, och efter det fick vi tillverka våra egna självgjorda ljus! Min blev nu inte det vackraste ljuset jag sett under min korta livstid, men man känner nog igen det till ett ljus. 

Förlåt att jag inte bloggade igår - även om jag hade lovat det till vissa av er kära, men det blev bara så otroligt sent igår, så det enda jag ville göra var att drunkna i min säng och somna i ett ögonblick då jag kom hem.

Igår slutade min skoldag klockan 13.10 - som alltid - men istället för att rusa till mitt tåg som startar 13.34, så hängde jag i skolan/på stan ända till 15.20. Varför? Ja, jag tror att rubriken va en liten spoiler nu. Max, utbyteseleven från Sverige som går i samma skola som jag och är lika gammal som jag (vilken coincidence!) hade planderat en träff idag, men tyvärr slutade hans skoldag två timmar senare än min.

Under min tid av nervöst väntande så for jag en sväng till Spar för att döda tid, och tänkte att det är en supererbjudande att få tre croisanter för en euro, så en sådan köpte jag, och även en dricka på sidan om. Ough, låt mig berätta att att äta alla tre croisanter på en gång var en dålig idé, för efteråt var jag så proppmätt! Babblade även en god timme med Emmi via Viber (Thank God for Viber!). 

Slutligen träffades Max och jag utanför huvuddörren, så som planerat, och efter som ingen hade några förslag om vad vi skulle göra, så drog vi av till Max värdhem.

Våra familjer är faktist så olika som det bara kan bli! Då det i min familj är 4 barn + mamma och pappa, och det är på gång hela tiden, så bor han tillsammans med en man, punkt. En lite skillnad där kanske. Dessutom är jag ju lite avundsjuk över hur mycket utrymme och eget han har! Jag klagar dock inte det minsta, misstolka inte detta nu, jag har de mest underbara värdsyskonen man kan ha, och jag har inget emot att dela rum med två av dem! Det jag försöker säga att hans situtation är annorlunda och har sina för- och nackdelar.

Nåja, var var jag...vi tog tåget till hans hemstad som hette något som är för långt och kompicerat för mig att komma ihåg...Hofstetten-Grünau eller liknande, högst antagligen inte riktigt så, men något dit åt. 

Där hos honom hängde vi en god stund och gjorde inte så mycket alls. Vi mest bara var om man kan säga så. Vi minglade och så.

Tog det sista tåget hem från staden som jag inte minns namnet på (#pinsamt), och för att jag slutligen samlade modet att berätta Max om att jag aldrig varit så bekväm med tåg och bussar och så, så lovade han följa mig som moraliskt stöd. Då vi var framme i St Pölten (OBS! Klockan är kanske sju-åtta på kvällen) så hade vi drygt 1,5 timme på oss att göra vad än vi ville. Där med, för att det var hans en månads dag här i Österrike så till äran för detta köpte jag honom en Snickers "chokladkaka" så som han gillar att säga det, men DET ÄR EN CHOKOPATUKKA! En chokladkaka är ju en "kaka", liksom en födelsedagskaka eller så! Tror att jag borde tidigare eller senare försöka bli van vid alla hans svenskheter.

Där vimsade vi på St Pöltens mörka gator som var så ödsliga och stämningen var död helt enkelt. Detta störde mig dock inte det minsta, jag va ju i det bästa sälskapet. Efter ett tag tappade vi bort oss och tack vare den moderna tekniken hittade vi tillbaka till tåg stationen. Efter att hans buss for så hade jag tydligen missat mitt tåg på en tiotals sekunder, så jag ringde till Thomas att komma och hämta mig. Efter en god timme var jag hemma igen, hungrig och trött, jaa, jag tror att detta berättar ganska långt mina kvällens hemaktiviteter.

Nu har jag ingen bild från fredagen som jag skulle kunna lägga upp hit på bloggen, men aldrig skulle jag ha hört om att en selfie skulle ha skadat någon. Speciell eller grym är den ju inte, men det är det bästa jag kan offra er.

I det senaste inlägget sade jag att jag funderade på att denna lördag fara på Holi festivalen som ordnades i St Pölten, men som ni kan klura ut genom rubriken så blev det andra planer. Spenderade min lördag i Wien tillsammans med min värdpappa Thomas som sälskap i stället.

Då bilmotorn startade med nosen mot huvudstaden hade vi inga planer om vad vi skulle göra där. Vi startade först på eftermiddagen, så vi hade inte planerat spendera så värst mycket tid där, men tanken bakom detta var att vi helt enkelt skulle lära känna varann bättre och spendera kvalitetstid tillsammas, och Thomas tyckte det vore schysst om jag fick se något annat här i Österrike än deras lägenhet och skolan som jag pendlar mellan jämnt.

Efter att kört i drygt en timme och letat efter parkeringsplats i en halv timme så kom vi till beslutet om att vi skulle kolla bio! Det galna med det var att vi for in i biobyggnaden, köpte popcorn och biljetter till den nästa filmen som kommer, och vi lät ödet bestämma om vi skulle kolla på bra eller mindre bra film. Slutligen blev det actionfilmen Red 2, starred my Bruce Willis. Vanligen då jag går på bio så far jag alltid med Emmi, och detta betyder alltid romantisk komedi, som jag personligen inte har något emot, men det kändes bra med omväxling, även om detta slag av action som baserar sig på vapen och explosioner inte är min absoluta favorit. En bisak var ju också att allt var dubbat till tyska, så det där med att förstå vad som pågick var även en utmaning. Tur att jag dock hade Thomas som förklarade allt för mig. 

Efteråt köpte vi glass - Thomas bananglass och jag kokosglass - var efter det tog sin lilla tid att hitta vår bil på de hundratals små gränderna som finns i staden Wien. Thank God for Google Maps! I mörkret körde vi tillbaka till lilla lugna Ollersbach, och då vi var framme var vi båda helt hundemüde, så det dröjde inte länge innan vi båda befann oss i våra sängar sovande så sött så.

Fick igår veta att det är Holi festival i St Pölten på lördag, och själv tycker jag att tanken av att fara dit låter lockande. Jag har dock inte ännu frågat om någon vill göra sälskap åt mig, men jag hoppashoppashoppas att typ Teresa/Alex/Helene/Benni/Joni (<--gänget av mina närmaste kompisar här i Österrike) kommit hem från utomlands redan då, så att jag kunde ha någon att hålla mig sälskap.

Nu har jag på känn att för en del av er klingar inga klockor då jag säger "Holi festival", så nu ska jag låta wikipedia prata för sig och förklara er detta, göra er snäppet mer allmänbildade helt enkelt.

Har spenderat hela dagen ensam hemma då de andra varit till jobbet/skolan. Mina ensamma sju timmar innehöll alla egenskaper som krävdes och som uteslöt en mysmysig morgon/förmiddag: regn, bubbelbad, bok, täcken och dynor att drunkna i, varm o'boy, mysmusik, stickning....även om det är fredagen den trettonde så kändes det som att detta kommer att bli en bra dag!

Då Astrid, Ruben och Lisi kom hem så bärde stackars lilla Lisi på ett stooort paket som verkade vara mycket tungt. Då jag skulle offra mig för att hjälpa henne så sade Astrid att det är åt mig! Samtidigt såg jag en fastklistrad lapp där det stod att den är skickad från min mamma. Utan någon tvekan for jag till mitt rum och började öppna paketet. Det kändes helt som jul...bara att jag var den enda som fått någon present. Därmed var det mera som födelsedag. 

Det tog sin tid men efter en tid av svett och tårar (överreagerar, men det var kämpigt att få upp paketet då det var täckt med jesustejp och tjocka lager med papper) fick jag upp paketet. Ingen/Inget kunde ha fått leendet från mitt ansikte då jag såg allt gott och fint som mamma skickat mig! Jag kan räkna upp allt jag fick:

• Min svarta läderjacka
• Min fina vinterjacka
• Mina beige wannabe Jeffrey Cambells
• Ett par yllesockor (hade ett par redan från förut dock)
• Hårborste (samma som med sockorna)
• Min favorit schampo + conditioner
• Min rootboost hårprodukt som inte rymdes i min kappsäck då jag packade
• Jenkki tuggummi
• Min svarta handväska
• Garn + stickor 
• Mumin plåster som jag gnällde att jag ville ha innan utbytet
• Torkat rågbröd (Varrasleipä på finska, säger säkert mera till de flesta läsarna
• Läkerol Dents
• Sisu salmiaktuggummi
• Finrexin (äntligen kan jag bli av med min hostsnuva!)
• En Turun Sanomat
• Fyra (!!!) plattor Fazers blå

Tack mamma! Made my day!

Har fått mycket förfrågningar om hur mitt rum här i Österrike ser ut, och jag har alltid bara svarat att jag ska blogga om det då jag har tid. Nu är tiden inne och ert tålamod ska äntligen belönas med en handfull bilder på mitt härliga lilla rum! Nu ska jag ska låta bilderna tala för sig själva, mindre prat och mera bilder.

Jag, så som alla andra tonårs elever som är lata och omotiverade, ogillar läxor starkare än en katt ogillar kallt vatten och som en snigel hatar salt. Efter att dock ha studerat här nu i två veckor, kan jag inte ljuga med att jag lite saknade känslan av deadlines och små uppgifter man kan pyssla med om kvällen. Där med fick jag just en minut sedan min geografi läxa gjord, och sanningen är att jag inte ens är helt säker om det var läxa...men jag gjorde det nu i varje fall! På lektionen skulle vi ta reda på världens största länder/mest invånare/bästa ekonomi, och efteråt färglägga de tio största länderna. Jag hann inte färglägga klart på lektionen, och som sagt är jag inte säker om detta var läxa, men nu är det som sagt gjort! Känner mig rätt så hurtig nu! "Jag gjorde just läxan frivilligt!" är inte något som man i normala fall skulle höra från min mun.

Igårdagens planer för familjen Körner var att fara på en naturstig/zoo för eftermiddagen. Jag var mer än glad för att få följa med. Vi körde med bil knappt en timme, var efter vi var framme i min hostmammas hemstad som jag just nu för stunden inte minns namnet på.

Alltså grejen med denna park var att det var som en naturstig, men där levde vildsvin (och andra djur också om jag förstod rätt, men vi såg endast ett dussin vildsvin) inom området. Det var asgrymt att se äkta vildsvin på relativt nära håll utan något galler eller liknande där i mellan. De verkade inte bry sig det minsta om att en grupp folk stod och glodde på dem. Dessutom var vädret på vår sida - det var soligt och skönt - så det var en otroligt trevlig dag för detta.

Efteråt, då vi kom tillbaka hem, väntade en intensiv ishockey match oss, för att min hostpappas favoritlag spelade. Han förklarade nästan hela tillbakavägen hur bra det här laget är och hur de har vunnit mästerskap så många gånger och att de kommer varifrån han kommer, så han är så stolt över sitt lag. Om jag minns rätt (orkade inte riktit koncentrera mig mot slutet) så blev slutresultatet 3-0 åt motståndarlaget. Då blev han visst aningen häpen! Han sade att detta inte hänt på evigheter och att detta var en chock för att de är mästare! Efter detta var det väl inte så mycket annat än sovdags som gällde för mig. Var stolt över att jag hade klarat av min första vecka så bra som jag gjorde! Imrogon är det nu vecka och nya äventyr!

Mitt bloggande har varit ganska så magert på senaste tiderna måste jag säga, och det är helt enkelt för att som utbyteselev har jag så mycket annat också att göra än sitta framför datorn hela tiden. Är dessutom ännu också sjuk, vilket irriterar mig nåt så fruktansvärt, för nu kan jag inte göra alla de saker som jag skulle vilja göra. 

På fredag var jag inte i skolan, för att jag var så hårt sjuk. Istället fick jag lov att ligga döende i min säng och sticka då jag orkade. Nu när livet här börjar så småningom bli till vardag så finns det inte så mycket som jag skule kunna berätta, så högst antagligen blir detta ett lite kortare inlägg än vanligen. 

Jag avklarade min första vecka i skolan, och nu har alla i min klass 7D farit utomlands på klassresa, och jag blev ensam lämnad på stranden. På måndag ska jag dock fara och knacka på till lärarrummet för att fråga hur jag ska ta mig till. Detta är lite trist, för att just när jag började få vänner och komma in i stämningen så far de bort för två veckor. Om man vill kolla på situtation som en optimist, så är detta en golden opportunity att skaffa nya vänner på den klassen som jag kommer att spendera denna tid då min egna klass är bortrest med. 

Har hela dagen gått omkring med en liten bitter flunsa. Dock har jag helt ärligt talat inte tränat nu på typ en hel vecka, så jag började faktist sakna träning lite. Därmed tog jag mig själv i kragen, satt på mig joggingskorna och for ut i skogen för en liten joggningstur (dålig idé!). Detta kändes sååå skönt de första stunderna, men efter redan en kilometer började det kännas svårt att andas och i andningen kunde man tydligt och klart höra att jag är sjuk. Jag började hosta så förfärligt och jag kunde inte annat än långsamma ner farten och börja andas lungt och djupt för att försöka få mig i någotlunda skick igen. Jag sprang nog den sista halv kilometern, men det första jag gjorde då jag kom hem var att jag tog mig min sista påse Finrexin, kokade vatten åt mig själv, och skrev detta inlägg.

Annars gillar jag mycket denna naturstig som finns just bakom vårt slott - den är cirka 2-3 kilometer lång beroende på var du svänger in att komma tillbaka, så det finns dessutom variation om du vill ta en lång eller kort länk. 

Genom staden gick vi till skolan BORG. Där väntade en härlig lektion av latin på mig. Vi studerade en sång som var på latin, och denna lektion var märkvärdigt nog en givande en. Vi lyssnade även på en sång skriven av finnen Tuomo Pekkanen, men jag kunde ju inte låta bli att småflina då läraren sade detta. Jag kunde ju dock inte markera och fixa till hennes uttal - det skulle bara ha varit oschysst. 

Efter att ha överklarat min första skoldag som jag senare idag kommer att blogga om, väntade en present på mig här hemma! Hade i skolan i Finland tidigare hört om dessa Schultüten - om att de som sagt är strutar fyllda med skolsaker och godis och så, men detta är ju bara för dem som just haft sin första skoldag.

Min utbytesfamilj hade dock själva fixat ihop en sådan för mig, för att tekniskt taget var det ju min första dag. Inne i struten fanns garn (för att mi host mamma Astrid viste att jag gillar att sticka), en övningsbok för att lära dig grundlig tyska, och en massa smått inför skolan som blyertspennor, färgpennor, gummi, översträckningspennor, stabilon, allt som man kan möjligen tänka sig. Inne fanns även ett kort med en kort liten hälsning där min familj önskade mig ett gott skolår och tid här med dem. Ingen godis fanns det dock, men det är inget problem att fara till butiken och skaffa mig en chokladstång om jag känner för det. Jag kunde inte ha en bättre familj! Vielen dank!

• Nu är jag en underlig creep som beukar hemma dricka fettfri mjölk med maten
• Här äter de endast ljustljust bröd, batong ish, så inget rågbröd för mig
• Deras dusch och lavuarer är de underligaste! De har en skruv för varmt och en för kallt, men jag förstår inte alls hur jag får det till medelvarmt! Fick fösta och andra kvällen ta en iskall dusch efter att ha stridit med den i flera minuters tid.
• Här i min familj är det ingen vana att barnen hjälper till med att duka bordet och vänta snällt i bordet tills alla är klara. Här stiger man ur bordet då man är klar och sedan gör vad man vill.
• Här äter de en magrare morgonmål än vad jag är van vid i Finlanf, men å andra sidan äter de på kvällen, kring åtta-nio-tio tiden en större kvällsmål som består av olika variationer av tyngre rätter
• 
   

Till att börja med vill jag ursäkta att detta inlägg kommer så sent, men min dator har varit på reparation under de senaste dagarna, som förhindrat mitt bloggande.

Nu rakt på sak...

Hade planerat att fredagen skulle vara som vilken fredag som helst. Efter skolan var jag snabbt av och an till Åbo med mamma och köpa varor som behövs inför min utbytesresa nästa vecka. Vi var dock tvugna att lämna Åbo lite extra tidigt idag, för att mamma skulle på ett möte (Hmm, ett möte på en fredagkväll. I detta skede borde jag ju redan ha börjat misstänka något...). Så körde vi hem, och då vi steg in genom dörren var det första jag sade "Mamma, är det bara jag eller doftar det popcorn här?". Mamma "viste inte vad jag pratade om". Så steg jag in i vardagsrummet som var fyllt med ballonger i alla regnbågens färget. Jag hann bara säga "Varför finns här...." innan tolv av mina bästa vänner hoppade ut från sina gömmor och ropade "SURPRISE!!!". Hela min kropp var i chock, och jag viste inte om jag skulle skatta eller gråta...därmed gjorde jag lite både och. De hade till och med bakat två kladdkakor, härliga härliga cupcakes, köpt mitt favoritläsk, köpt kex, kanapees, chips etc etc.

Här i vårt härliga hus spenderade vi vår tid i några goda timmar, lekte lekar, åt godheter och skrattade mer än jag sammanlagt gjort i mitt hela liv. Emmi och Claudia hade även hämtat glowsticks på partajet, som vi alla var så faschinerade över. Enda till midnatt fortsatt festen, och efteråt hjälpte de sista gästerna till med att städa undan alla skräp och få ordning på detta hus igen.

Tack Emmi, Claudia, Jamila, Katarina, Malin, Paulina, Ellen, Isabella, Nora, Jemima, Wilma och Linnéa!