Idag då jag satt i matbordet och åt sallad med keso/grynost i så fick jag en plötslig liten tankefråga som även fick bli denna bloggs första "Dagens nöt": Hur tillverkas grynost? Efter att ha forskat lite har jag kommit till en vettig förklaring till detta.

I grynost/keso är huvudingrediensen pastörerad fettfri mjölk (åt er som inte vet vad "pastörerad" är, så kan jag berätta att det är att man värmer ett livsmedel vill en viss temperatur under en viss tid  för att ta död på skadliga bakterier och mikroorganismer samt för att livsmedlet ska hålla sig längre). Sedan försyrar man mjöken med en försurare som innehåller citrat-reducerande bakterier (alltså att det minskar på mängden citrat) som har stort inflyt på kesos smak. Vid tillverkning av keso används även grädde, flöde, salt och konserveringsmedel. Svårare än det verkar det inte vara.

 

Under de senaste dagarna har min bloggaktivitet varit noll, men detta beror på mina två "vänner" mid namnen magsjuka och feber. Yep, that's right, lilla Malin blev smittad av några bobbor och måste därmed ligga i säng och kräkas all day long. Igår var den absolut värsta dagen då jag seröst trodde jag skulle dö. Kunde ju inte göra något! Jag klarade seriöst inte av att ens gå, för att jag kände mig så otroligt svag. Dessutom lyckades jag inte äta något heller. Idag är allt dock mycket bättre än igår, som resulterar att jag idag klarar av att blogga igen.

Har nu inte så mycket att berätta för att det enda jag under senaste tiden gjort är att sova. Istället kan jag berätta om något lite intressantare. Om fem dagar bär det av med ett dussin härliga lagkamrater till Danmark och spela handboll. Ser fram emot det, för att detta är troligen vår sista Rödspätte cup tillsammans, och vi har varit där varje år under de senaste fyra-fem åren.

Nej nu måste jag och lägga mig igen, men jag ska blogga efter att jag samlat lite krafter först.

Efter att på internet läst om en intressant app vid namnet "Cocoppa" spenderade jag dagens första timmar vaken med telefonen i handen. Lätt var det inte, men jag är dock mycket nöjd med resultatet. Snarare skulle jag ju ha kunnat spendera dessa några timmar på flertal bättre sätt, men om man tittar på detta från en annan synvinkel, så har jag just nu en awesome telefon!

Har nu varit ensam hemma två dagar i streck, och är faktist glad att mamma kommer hem ikväll, för vid denna mörka årstid är det faktist både jobbigt och skrämmande att vara helt ensam i ett "stort" egnahemshus.

Just nu ligger jag i soffan, bloggar, och för tillfället lyssnar på Anton Ewalds "Begging". Dessutom läser jag en bok sådär med andra ögat, dock utan någon större framgång. Skulle ha ännu lite under 200 sidor kvar att läsa, men har lagt ett mål åt mig själv att på kvällen ska jag ha läst ungefär 100 sidor. Borde nämligen ännu städa och läsa på tyska idag. Kommer att bli tight

Vad jag önskade att vore det sista jag skulle äta? Hade ingen aning om vad detta "death row meal" betydde innan min goda vän förklarade detta för mig. Jaa, det beror väl då ganska mycket på vad man just för stundern är sugen på... Men om jag nu skulle vara tvungen att välja, så skulle här vara ett urval av maträtts-önskemål...

1. Mango. Mango är min favvofrukt!

2. Avokado.  Ännu två år sedan gillade jag faktost inte avokado, men jag gissar att mina smakkörtlar mognat och nu tycker jag verkligen då det serveras med något riktit gott på sidan om.

3. Sushi, min favoriträtt. Gillar hur det är både gott OCH otrligt hälsosamt. Äter dock sushi så sällan som kanske varannan eller vartredje månad, för att vi måste alltid åka till Åbo efter sushi. Vi har nog ett dussin gånger gjort sushi hemma, men det blir aldrig lika bra som i Åbo...

Som vi alla vet, igår då det var Modifestivalens final så kom nio gossar och en tjej till finalen. Efter en hel del massa funderingar gällande vad detta kan bero på har jag kommit till en hypotes.

A.Förra året representerade ju Loreen Sverige i Eurovisionen i Baku. Hennes låt var bättre än bäst, helt fantastisk, fick übermycket poäng etc etc... Därmed jämför Sveriges röstande folk de kvinnliga artisterna med Loreen, och därmed konstaterar att "Nja, denna låt är inte lika bra som "Euphoria" var", och därmed röstar snarare på en manlig artist.

B.Kanske var detta bara slumpen. Kanske råkade det sig bara att iår var inte Sverige inte hade så otroligt bra kvinnliga artister/låtar framförda av kvinnor iår. Dock tror jag att det lutar sig mot konstatering A enligt mig, för det fanns ju ganska bra låtar framförda av kvinnliga artister detta år (tycker jag).

Där har ni det, och än en gång ett STORT grattis till sockersöta Robin Stjernberg!

Kom igår hem från bio med Claudia just i tid så vi båda hann till våra hem i tid och kolla på Mello. Jag personligen heja på Anton Ewald, men var även förtjust Ulrik Munther och Robin Stjernberg. För mig var allt bra så länge inte "En riktig jävla schlager" vann, men nog skulle det dock ha varit aningen skrattretande om Yohio skulle ha fått representera Sverige i Eurovision iår (no hate). Även om min absoluta favorit Anton Ewald med låten "Begging" inte vann, så är jag glad för Robins skull! Låten är catchig och har en bra refräng, och koreografin är super!

 

 

Spenderade hela dagen tillsammans med min goda lilla vän Claudia! Efter en lång och trevlig promenad frågade jag helt spntant att: Hej föresten! Skulle du vara intresserad av att fara till Åbo och kolla Les Miserables med mig om tre timmar? Överraskande nog gillade hon mitt förslag och efter ett ögonblick satt vi sida vid sida i bussen på väg till Åbo.

Innan bion hade jag inte direkt några förväntningar (förutom vad Claudia sagt som lydde: Den var i varje fall bra som musikal), men jag blev dock positivt överraskad av filmens underbarhet! De sjöng otroligt vackert och filmen rörde mig någonstans djupt inne i mitt hjärta. Kändes som att alla andra i publbiken snyftade efter att filmen slutat, men tuffisen jag klarade av att svälja i varje fall största delen av tårarna (kom igen, alla som sett filmen vet att man kan inte kolla igenom hela filmen utan att bli tårögd).  Denna film hade dessutom väldigt bra lyckats konbinera både komedi och tradegi i samma film! Där med satt jag och både gapskrattade och snyftade till denna film. Jag rekommenderar denna tll alla musikalälskare, för att det sjöngs genom hela filmen. Glöm inte att ta med er näsdukar, ni kommer att behöv dem! Vive la France!

Usch...har suttigt här framför datorn i en evighet och bara glott på denna rubrik. Vill på något vis inte komma på något som ändrat i mig själv. Detta kan antingen bero på att A. Jag har extremt dålig kreativitet, eller B. Jag faktist inte har ändrats under det senaste tolv månaderna. Dock kom jag till några slutsatser efter mitt funderande.

Jag har kommit till gymnasie. Var aningen nervös att jag inte skulle komma in då det var så många andra som också sökte, men med mitt medeltal som låg någonstans mellan åtta och nio så garanterade jag mig en plats i Pargas svenska gymnasium. Här trivs jag bra, även om det skiljer sig mycket från dåvarande högstdie.

Jag har hittat min kallalse till dans. Förr var dans bara en hobby som jag gillade, men nuförtiden älskar jag att dansa och danslektionerna är veckan högdpunkt! Denna motivation har även inspirerat mig attgöra några danskoreografier, och jag har även samlat mod att vara med i en danstävling (med egen solo) där jag vann tredje pris!

Jag har fått mycket nya vänner! I gymnasie har jag träffat flera härliga personligheter som jag fäst mig vid.

Jag har bestämt mig för att bli utbyteselev! Förr så var detta bara något som jag tänkte på som en "dröm", men först på sommaren började jag tänka på detta på allvar. (176 dagar kvar!)

Nej hörni, jag kommer inte på flera grejer... Men här har ni i varje fall ett litet smakprov på hur jag ändrat på ett år!

 

Jag vet, jag vet...det är skrattretande hur oaktiv jag varit här på min lilla blogg. Dock har ert tålamod och väntade nu lönat sig, för nu ska jag bjuda er på små men intressanta nyheter.

Här tidigare på bloggen har jag otaliga gånger nämnt mitt kommande utbyte till Österrike 2013-2014. På måndag fick jag ett oväntat samtal från ett okänt nummer. I telefonen var en person från STS-kontoret,  och hon berättade med en lugn och samsad röst att en familj är villig att bjuda mig att bo hos den under mit utbyte. Jag var ju försåss otroligt glad och nyfiken, men jag försökte vänta med glädjeropen tills samtalet var slut. Kvinnan i luren berättade och informerade mig om familjen och trakten där jag kommer att bo mellan 31.8.2013-29.06.2014. Blev abolut nöjd med allt hon berättade! Det verkar som att familjen är mycket trevlig och lokaliceringen otroligt mysig. Nu är det bara att önska att skolan motsvarar mina förväntningar, för på internet stod det att denna skola är bra. Mest av allt önskar jag en sak från skolan: Att jag får vänner! Usch, vad det vore uselt att tillbringa mitt utbytesår utan några vänner i skolan.

Just nu är det som att detta halvår som jag ännu är tvungen att vänta skulle kunna gå snabbare! Dock är det ju en massa roligt som som händer innan Österrike: Trip to Menorca, sommarlov, dansens slutarbete, Rödspätte cup etc...

Som till de flesta svenskspråkiga, så är en av mina lördagsaktiviteter att kolla på Melodifestivalen. Hittills har jag missat endast ett avsnitt av Mello, men det förlåter Gud mig säkert. Idag kväll klockan nio kom då Melodifestivalen: Andra chansen. Mina förväntningar av andra chansen var inte så värst höga efter de några första låtarna, men little did I guess att själva Anton Ewald skulle uppträda som melodi nummer sex med låten "Begging". I själva verket sade namet inte heller något i mina öron innan idag. Dock jag kanske är lite efterbliven, så var det kärlek på första ögonkastet. Anton = sjukt snygg! Är så glad att han slapp vidare till final. Bara så ni alla där ute vet...HAN ÄR MIN!