Black, white, adorable and beautiful

Fick en trevlig och lurig tanke här om dagen. Jag lade speciellt märke till en speciell liten figur som gick förbi mig på gatan här för en vecka eller så sedan. Det var då som det slog mig, som en blixt från den klara himlen. En dalmatin skulle jag här någon dag vilja ha! Just nu för stunden känner jag inget behov av ett husdjur, mest för att varken jag eller någon annan i vår familj har tid att sköta om denna lilla vän. Om vi hade denna tid så skulle det ju alltid vara trevligt med en ny kompis mellan våra fyra väggar. Därmed ska jag börja fundera på denna fråga först efter att jag gått ut gymnasiet och så. Men vem vet, kanske slår lyckan rätt och jag lyckas slippa till en utbytesfamilj med en dalmatin. Chansen är nog en av 10 000 ungefär, men alltid kan man ju hoppas, önska och drömma...

Bilden är från weheartit

Haha vad kul, vi har faktiskt en dalmatiner :-) hon är redan 7 1/2 år, känns inte alls som att vi haft henne så länge!
Jag kan ge lite goda råd ang. denna hundras: de är envisa djur. Man måste ha stenkoll på dem och vara sträng, för de är så viljestarka att de gärna gör som de vill ändå. Man måste vara beredd på konsekvent träning med dem varenda dag i flera år. Vi har inte varit så hårda med vår så hon skäller ofta, drar i kopplet och gör gärna som hon vill. Samtidigt är det en del av hennes personlighet och det är ganska charmigt ändå. Man bör trots allt veta om att det här inte är en golden retriever eller en cocker spaniel som lyssnar lydigt på tilltal efter bara någon månad.
Det hade varit häftigt om du hade hamnat i en utbytesfamilj som ägde en dalmatiner för då hade du kunnat leva med en, utan att nödvändigtvis behöva stå som ägare! :-)

vilken fin hund