På söndag var det en rätt så stor fest i vårt slott, och min värdpappa förklarade det som "katolikernas Thanksgiving". Därmed fanns det hundratals katoliker på vår innergård som åt gulasch och minglade. Det fanns till och med en orkester, så tydligen var denna händelse rätt så stor. Själv satt jag där knappt en timme med mina värdsyskon och värdpappa och käkade Pringles tillsammans med dem, även om ingen av oss är katolsk.

På eftermiddagen hade Thomas, Juno och Ruben planerat att fara till "Bogi park" i Wien, och utan att veta vad detta är eller destumera något så följde jag med dem. Slutligen visade det sig, att detta är en indoor playground (en super häftig en!) där man kunde klättra och krypa och få ansiktsmålingar. För en ansiktsmåling ansåg jag mig vara aningen för gammal, men då barnen så snällt frågade om jag kunde komma med dem och krypa i tunnlarna med dem så kunde jag ju bara inte tacka nej. Det känns faktist som att de är min egen familj nu, och de har kommit mig mycket mycket nära. 

Efter att det dröjt några hastiga timmar så var det redan dags för oss att fara. Barnen hade varit så ivriga och hurtiga i en så lång tid att de redan hade hunnit bli rätt så trötta. Därmed sade vi hejdå till bollhavet och rutchakanorna och startade motorn hemåt. 

Efter som barnen var hungriga och det fanns en McDonald's halvvägs hem, så stannade vi där för en liten lunch. Jag är faktist inte säker om jag någonsin varit till McDonald's förrut, och jag har hört närmast bara negativt om denna snabbmatskedja (vill påminna er här att ännu innan sommaren hade jag den värsta snabbmatsångesten någonsin, men tack vare att Emmi hjärntvättade mig på sommaren så har jag långsamt börjat komma över det). För att YOLO så fick jag en tugga av Thomas hamburgare, en handfull av Junos pommes, och en egen McFlurry med Smarties. Nu är detta gjort och upplevt! I bilen somnade barnen för att (a) de hade lekt så ivrigt hela dagen och (b) klockan började bli mycket. Underbar slutspurt på veckan!