Mein erster Tag in der Schule

Nervösaste dagen av mitt liv! Det var en 20 minuters bilsresa till min skola där jag skulle studera och förhoppningsvis lära mig tyska under det kommande året.

Där väntade min så kallade "school buddy" på mig utanför skolan, och jag trodde jag skulle explodera av nerver! Hon och jag känner dock varann redan, för att jag hade på sommarlovet varit i Österrike på semester.

Efter att vi hälsat på varann for vi in till skolan vid namnet BORG. I skolan finns ungefär 1000 elever, så detta är en liten skillnad från mitt vanliga gymnasium i Pargas med circa 100 elever. Det var mycket stökigt och högljutt då det var den första skoldagen efter sommarlovet, och de yngsta eleverna var kanske åtta-nio år gamla.

Den första lektionen hade vi engelska med klassens egna klassföreståndare ms. Sauer. Efter att ha förklarat en massa om det kommande skolåret på tyska (som jag inte förstod ett ord av), så tyckte hon det var dags för mig att presentera mig. Hon sade att jag skulle komma framför klassen och berätta om mig själv, och jag var förevigt lycklig över att kag fick göra det på engelska, för att i detta skede är min tyska ännu mycket skummig.

På denna stund fick jag inget annat ur mig är "Hi! I am Malin, and i come from Finland". Ms Sauer var mycket nyfiken om var i Finland jag bor, och när dessa centraleuropeèr fick veta att jag bor på en ö i Östersjön så var det en enda suck av amazement som rådde över klassen.

Efter detta ville hon att jg skulle berätta nåt mera, och mitt huvud stod stilla. Sekunderna kändes som en evighet och det enda jag kom på att säga var att mitt modersmål är svenska, och att i det tvåspråkiga Finland är 6% av befolkningen svenskspåkig. Förhoppningsvis är eleverna och mag. Sauer nu snäppet visare...

Efter engelska hade vi fysik som gick hyfsat bra. Jag förstod alla formler och enheter som de repeterade under denna lektion, för att detta studerade jag själv också förra året.

Sedan hade vi musik. Nu innan jag säger något annat så vill jag att ni vet, att jag kan inte sjunga det minsta, och jaa, piano spelade jag för en tid sen några år, men detta ör jag usel på. Med tanke om detta så såg jag inte så mycket fram emot dekna lektion.

Vi skulle först öppna rösten under tiden läraren hämtar oss noter för den nästa sång vår klass skulle sjunga. Förståss hade denna klass sina samma gamla goda sånger som de sjöng, som alla kände till och viste, och jag fick lov att sitta och lyssna. Då läraren kom tillbaka däremot så tyckte hon det är självklart att jag ska sjunga! Jag for ju nog och sjöng denna lilla ramsa av Mozart så som alla andra i klassen också gjorde, men detta betyder inte att jag älskade sjungandet. Jag är mycket osäker om min "sångröst", och helt ärligt talat så sjunger jag ju aldrig. Då klockan ringde att skoldagen var slut så var jag förvånad över hur snabbt denna dag gått. Utanför klassen väntade min host far Thomas och Ruben, min host bror. Tillsammans körde vi hem där jag tog en tupplur efter denna ansträngande dag.