Har under senaste veckan haft fullt upp med sommarjobbet som jag skaffat mig i Kårkulla vårdhem. På jobbet är min främsta uppgift att hjälpa till mentalt hadikappade i vardagssysslor, och även hålla sälskap under dessa sommardagar. Dagarna brukar sträcka sig till antingen sex eller tre, så efter det brukar jag alltid vara ganska så trött och utmatad. Även om jobbet tidvis känns tungt, så har jag en av de bästa jobbplaterna i världen. Trivs där bra nog, och än så länge har det inte hänt något som skulle få mig att vilja vara på något annat sommarjobb. Jobbet är kanske int direkt något för alla, men jag trivs bättre än bra!

Idag är jag ganska stålt över hur aktiv jag varit! Dagen började med att jag var och bekantade mig till min kommande arbetsplats, var efter jag cyklade ca tio kilometer därifrån hem. Efter detta städade jag hela eftermiddagen (utan att ta i beaktan att jag sovde tre timmar på dagen). Vaknade då mamma kom hem från frissan, och från och med då var det fullt upp med att packa våra kassar, för att imorgon bär det av till Österrike! För att nu på kvällen få tiden spenderad på ett klokt sätt så bestämde jag mig för att rita lite! Bilden är dock inte ännu helt klar, men jag tänkte att detta fick räcka för ikväll. Imorgon klockan sex på morgonen far flyget från Åbo, så jag kommer att vara tvungen fara i säng tidigt ikväll. Har sååå mycket jag borde ännu göra, så nu är det nog dags för mig att avsluta detta inlägg. Får se om jag hittar tiden för att blogga i Österrike, men tidigt eller sent, så lovar jag att jag ska berätta er allt om min resa!

Kom igårkväll hem från Iniö där jag spenderade min midsommar! I själva verket var jag och mamma på besök hos mammas kompis som äger stugan, som var i behov av lite mer sälskap under dessa fåtal dagar. Vi hade beställt bra väder(som vår rektor skulle säga), och det blev det ju också! Därmed gick mina dagar ut på att fotografer, läsa, sola och hjälpa till med sysslor som att diska och så. Dessutom spenderade jag fleeera timmar på ett litet konstverk som jag kommer att avslöja här på bloggen inom några dagar (den är inte klar sidu ännu).

Sidu! Hade tydligen glömt nämna att jag har skaffat ett nytt telefonskal! Innan vi for till södern skaffade mamma mig en kit med vilken man kan pyssla åt sig ett telefonskal, och under resan satt jag flera timmar och vävde ihop detta. Är nöjd med slutresultatet, och ingen verkar tro på att jag gjort den själv! Nu har jag ett till telefonskal i min samling!

För att senast träffats på skolavslutningen träffades vi med gänget idag! Till vårt lilla och trygga gäng hör då alltså fem töser vid namnen Emmi, Claudia, Linnéa, Wilma och Malin (jag). Via storshoppandet i den lokala mathandeln for vi till Pargas centralpark, som idag var en rätt så lugn och varm plats att hålla picknick. Det kändes så mysigt att sitta i solen och bara småprata och käka, och för en liten stund glömde jag till och med kemiprovet som jag ska ha imorgon. Tiden bara sprang iväg, och då solen började gå ned så började vi packa undan våra grejor. Efter picknicken kom Emmi till oss och vi tog några kort, varav ett verkade duga för Emmi som profilbild på facebook.

Jag och Melody hade idag tagit som uppdrag att baka en kaka! Dock är vi båda den typen av personer som kökssysslorna inte alltid går riktit så lysande för, men detta ska inte hindra oss! Delar denna video här ner under, så ni kan se den helt i lugn och ro om och om och om igen! Mycket förklaringar behös inte, jag tror att videon berätta allt. Här är nu alltså på världspremiär: THE CAKE CHALLENGE

Dock kan jag säga ännu till, att på grund av videons storlek fick vår effort till redigerande bli lite bristande, men en liten regnskur i solskenet skadar ingen!

 

Som ni säkert märkt, så har jag nu inte bloggat på en hel vecka. Som jag i tidigare inlägg berättat, så hade jag och min familj biljetter till Menorca, Spanien, för sommarlovets första vecka. Känns mycket skönt att kunna sätta sig ner och blogga igen, men jag var nog i ett desperat behov av en paus i livet.

Har nu suttit i fleeera timmar och fixat ihop kollage och text till detta inlägg, så hoppas det är värt det och ni gillar detta inläggg. Slutligen, så gör jag ju allt det här för er, kära läsare! Bilderna blev mest centerade på mig nu i detta fall, men orsaken är för att jag är lite osäker om använding av bilder på min bror och mor. Se, läs och njut! *Varning för resefeber!*

Ps. Jag ska låta bilderna tala för sig, och försöka skriva lite mindre. Detta inlägg blir annars också det längsta på länge, så därmed tänker jag inte låta onödliga grejer ta dyrbart utrymme.

Efter att ha klipt gräsmattan traskade jag iväg till Centralparken där giggen  "Schools out" skulle hållas. Mest gick ävenemanget för vår del ut på att sitta på gräset och njuta av både varandras sälskap och den bra musiken. Sammanlagt spenderade dessa fem töser ungefär fyra timmar på stan, och beslöt oss att fara hem på grund av att värmen började försvinna. Huvudsaken är att vi hade roligt, och lyckligt vis lyckades min kamera föreviga vissa korta stunder av denna tid.

 

Tror att ni börjar få nog av mina hopplösa kollage som det verkar att jag sätter i varenda ett inlägg. Tycker bara det går så smidigt att i en bild skrapa ihop alla fina händelser från en hel dag!

 

Idag var jag äntligen, efter månaders väntade, till optikern för att äntligen köpa mig ett par årdentliga solglasögon. Har alltid tidigare haft solglasögon som kostat typ under tio euro, men nu tänkte jag att tiden var inne att göra ändring på denna sak. Är ganska så glad med hur resultatet kom att se ut, men det förväntar man ju sig efter att ha betalat över 140 euro för dem. Nu är det bara att hålla reda om att inte tappa bort eller söndra mina nya brillor.

Spendrade hela igårdagen i huvudsak med Claudia och i sängen. Hon hade lovat fixa mina naglar inför avslutningen och Spanienresan. Vår tid tillsammans omfattade tre stycken svängar till butiken, en mysig lång promenad, lite chillande vid åkanten och förståss att hon fixade mina korta knubbiga naglar. Tydligen lyckades Claudia ganska bra, för jag tror faktist att mina naglar aldrig sett såhär prydliga ut förut. 

Efter att ha spenderat de senaste åtta timmarna med näsan i geografiboken så tänkte jag belöna mig själv lite. Sugen på något sött traskade jag iväg till affären där ja köpte både Nutella och Marabou Daim cookies. Det var en evighet sedan då jag åt Nutella senast, så jag tänkte ge den ett försök. Därmed rostade jag mig ett bröd, tog fram kniven ur kökslådan och brädde dethär nya exotiska pålägget på de varma bröden. Efter första tuggan var tanken jag fick i huvudet att jag kom faktist inte ihåg att det var såhär sött. Det var ju gott nog, men jag tror att ett till två bröd åt gången räcker bra för mig. Det är ju bara bra, nu räcker det bara längre.

Suck, nu borde jag tillbaka till min bok som ligger där på bordet med en lockande min, men som jag redan sa i det förra inlägget så är detta sista provet och även sista "skoldagen" innan sommarlovet, så jag skulle faktist inte kunna bry mig mindre för att säga det rakt ut.

Årets sista provvecka är just nu i sin slutspurt, och kvar är endast geografi för min del. Borde just nu ta till nytta varje sekund jag kan till det här läsandet, men något i mig vill motstå. Skulle ha ännu ett tiotal sidor kvar att läsa, och dessa hundra sidor som jag redan läst så förstår jag ingenting av. Tror att detta prov högst antagligen inte blir någon succé, men just nu orkar jag bara inte. Jag föredrar att sova, blogga och äta istället!

På grund av det vackra vädret tänkte jag gå ut på vår gård och fotografera lite. Var dock inte förberedd på en hård vind som det var, så slutbilderna blev o likna som om fläktar från varje håll skulle blåsa på mig med full kraft. Kan skicka er ett kollage med urval av reultatet, men kan varna er om att jag inte har redigera dessa bilder så värst mycket (latheten i mig kommer fram)

 

Hade ledigt från skolan igår på fredag, och tänkte ta chansen och äntligen ta chansen att fara på en hurtig liten morgonlänk. Steg dock upp först på förmiddagen, och därmed blev länken lite senare än på morgonen, så kanske borde det kallar endast för "länk", då morgon inte passar.

Efter frukost tog jag, Emmi och Claudia tolvans buss raka vägen till Åbo. Vi hade för oss att både att handla lite kläder och så, och även att konstmuseét i Åbo. Nu tänker ni säkert -Ett konstmusé?! Varför i hela fridens namn skulle en bunt ungdomar vara intresserade av något sådan på en fredag eftermiddag? (detta vet jag för att jag kan läsa tankar) Svaret är så simpelt som att detta är en obligatorisk skoluppgift (man fick välja mellan detta eller att skriva en uppsatts).

Då dessa tre töser steg av bussen i Åbo centrum for vi någon ett par klädaffärer innan vi redan kunde känna våra magar kurra av hunger. Då vi for och äta så kom Annika, som också var på väg till konstmuseét, och åt med oss. Det var sallad och subway som gällde. En måltid senare var vi i full energi och fortsatt shoppa. Vi besökte bland annat Tiger, som är absolut den bästa butiken i välds alltet! Hittade ett par solglasögon med mera.

Konstmuseét var några hundra meter från centrum, så det var inget problem att traska dit. Utanför museét stod en bunt turister som fotograferade gatan, och vi en minut senare var vi en del av denna grupp, då vi upptäckte hur fin denna vju var! Då vi gick in i museét så hade jag en liten bild i huvudet om hudant det skulle vara, för att Rebecca som redan varit där innan berättade, att det var ganska erotiskt rent ut sagt. Det vare kanske ingen favorit, så vi gick smått runt och kollade snabbt igen allt på en tiotal minuter.

Vi for tillbaka och shoppa. Efter någon timme fick vi denna galna idé: project YOLO. I Tiger hade vi sett paket med ett dussin "fake moustasches" som kostade endast 3 euro. Som ni säkert i detta skede kan gissa så köpte vi ett paket och bar dessa resten av dagen. Detta som gjorde detta inte så lätt var att man inte alls fick skratta eller le, för att då föll moustaschen av, så vi måsta ha helt alvarliga miner. Då dessa fyra tjejer gick på gatorna av Åbo, och närmare alla som gick förbi började fnittra, så var det inte det lättaste att hålla sig lugn.

Genom Lidl for vi och satt oss på en bänk vid Aura å som är en å som är mycket vacker och rinner tvärs genom Åbo. Där åt vi glass, drack läsk, åt Pringles och snackade skit och allt och ingenting.

Efter en stund började det bli kallt, och då vi kollade på klockan så märkte vi att klockan redan närmade sig åtta. Otroligt hur snabbt tiden gick!

På bussen var alla helt tysta på grund av att vi var så trötta och utmattade. Varken jag eller Emmi hade planer för kvällen, så varför inte fara på en promenad var efter övernatt till oss? Då vi kom hem konstaterade vi att allt gående och stående tagit död på våra ben, för att våra påminde om överkokta makaroner. Vi hade för oss att kolla en film innan vi lade oss, men för att vi båda höll på att somna under denna film så slutade vi efter kanske en halv timme, och så somnade vi i ett ögonblick.

Var mycket nöjd med denna fredag, allt hade gått så bra, planerat eller inte. Tack sötnosar för denna dag! Hoppas detta någon dag görs om!

För att avsluta detta inlägg publicerar jag en bunt bilder som sockret över allt.

 

 

 

Utan tvekan, jag har det bästa handbollslaget man kan be om. Det sorgliga är, att vårt lag, Pif F-96, efter ungerfär åtta år och tunsentals träningstimmar, måste nu slås ned. De som vill fortsätta är tvungna att spela med damerna med en annan tränare och nytt allt. Jag far nästa säsong på utbyte, men hur det går för mitt handbollsspelande efter det är jag inte så säker om. 

Idag var det handbollens avslutning. Denna säsong hade vårt lag lyckats skrapa ihop två silvermedaljer i både Finlands mästarskap och Sjundeå cup som vi kom hem från igår.

Varje år på avslutningen delas ut "Årets kämpare" i varje Pif-lag, men iår delades även "Årets framgång" för den som har gjort de största framstegen. Förståss önskar man alltid att ens stora insatts skulle belönas, men jag ville inte vara högmodig om att jag skulle få något pris. Då stunden hade kommit då priserna för vårt lag skulle avslöjas slog mitt hjärta tusen gånger i sekunden och jag glömde totalt att andas. Det kändes som en evighet av spänning. Mitt nervösa väntade belönades då jag äntligen hörde mitt namn, och med ett stort och stolt leende gick jag fram och tog emot min lilla "pokal". Årets framgång gick slutligen till Sara, som faktist förtjänade det!

Tack flickor för alla dessa år, och jag kommer att sakna varenda en av er otroligt MASSOR!

Då Jedward för första gången uppträdde i Eurovisionen år 2011, visste jag att detta är något för mig. Efter denna euforiska upplevelse har jag varit en stolt jedhead som kan ordena till varenda en sång och stalkar tvillingarna på internet non-stop. Vid senaste årsbytet fick jag en konstig känsla av att min jedward-fandom börjar gå över, och så slutade jag långsamt lyssna på dem. Detta var så sorgligt, men sanningen är att det går ju lite över efter en tid.

Idag tänkte jag ge Jedward en chans igen, och några Jedwards låtar senare var jag helt förälskad. Efter denna paus har jag hittat gnistan igen, och jag kan ju inte sluta lyssna på dessa låtar nu! Det är sååå många goda minnen relaterade till dessa låtar, och det känns så skönt att bara lyssna på mina favvotvillingar, som jag tre år sedan blev kär i. 

Hade länge ett litet argument med min om vilket som är bättre: Sportify eller iTunes. Jag lysnnade alltid på min musik från iTunes, och hade aldrig ens testat Spotify. Ändå höll jag hårt fast om att iTunes är det bästa PUNKT SLUT. Min dator fick dock något fel för någon månad sedan, och då hade jag ju ingen musik. Jag var som en tobaksberoende person i ett desperat behov av en cigg, och då var jag beredd att göra vad som helst, så länge jag fick höra några toner av min favoritmusik.

Då jag jag in för att göra ett test med detta så kallade Sportify. Till en början var jag ganska så fördomsfull, men långsamt började min inställning mjukna. Gjorde en egen liten lista på musik, och lyssnade på den, om och om igen.

Fick slutligen tillbaka min dator från reparationen för några dagar sedan, och därmed tillgång till min älskade iTunes musiklista. Vad som dock var oväntat var, att jag kände inget behov av iTunes. Jag hade ju Spotify som jag lyssnat på under de senaste några månaderna. Känns ju lite som att jag svikit iTunes, men nu var jag tvungen att erkänna till min kompis om att Spotify faktist är mycket behändigt.

Just nu sitter jag och ritar en liten surrealistisk bild och lyssnar på Spotify. Vi har som extra uppgift i teckning i skolan att göra en sådan, och då surrealism är klart min favorit stil, så tänkte jag ta chansen till godo. Mamma berättade några timmar sedan att det inte är så konstigt att jag är intresserad av surrealism, för att min bror som nu är 22 år gammal också är/var intresserad av just denna stil. Detta viste jag inte förr. Jo, jag viste ju nog att han var intresserad av teckning och bra på det också, men detta var ju något nytt.

Kan posta bilden hit då den är klar, men jag lovar inget. Nu ska jag i varje fall fortsätta med mina sysslor, för jag har en hel bunk läxor kvar till och med.

 

Denna onsdag är det ingen skoldag för att det är ju valborg! Efter morgonlänk for jag i en snabb, mild morgonbastu, var efter jag njöt av en ovanligt lyxig frukost. Nu yrar jag lite på weheartit, kollar jag på "The Inbetweeners", som jag bokstavligen är beroende av.

Idag då jag satt i matbordet och åt sallad med keso/grynost i så fick jag en plötslig liten tankefråga som även fick bli denna bloggs första "Dagens nöt": Hur tillverkas grynost? Efter att ha forskat lite har jag kommit till en vettig förklaring till detta.

I grynost/keso är huvudingrediensen pastörerad fettfri mjölk (åt er som inte vet vad "pastörerad" är, så kan jag berätta att det är att man värmer ett livsmedel vill en viss temperatur under en viss tid  för att ta död på skadliga bakterier och mikroorganismer samt för att livsmedlet ska hålla sig längre). Sedan försyrar man mjöken med en försurare som innehåller citrat-reducerande bakterier (alltså att det minskar på mängden citrat) som har stort inflyt på kesos smak. Vid tillverkning av keso används även grädde, flöde, salt och konserveringsmedel. Svårare än det verkar det inte vara.

 

Under de senaste dagarna har min bloggaktivitet varit noll, men detta beror på mina två "vänner" mid namnen magsjuka och feber. Yep, that's right, lilla Malin blev smittad av några bobbor och måste därmed ligga i säng och kräkas all day long. Igår var den absolut värsta dagen då jag seröst trodde jag skulle dö. Kunde ju inte göra något! Jag klarade seriöst inte av att ens gå, för att jag kände mig så otroligt svag. Dessutom lyckades jag inte äta något heller. Idag är allt dock mycket bättre än igår, som resulterar att jag idag klarar av att blogga igen.

Har nu inte så mycket att berätta för att det enda jag under senaste tiden gjort är att sova. Istället kan jag berätta om något lite intressantare. Om fem dagar bär det av med ett dussin härliga lagkamrater till Danmark och spela handboll. Ser fram emot det, för att detta är troligen vår sista Rödspätte cup tillsammans, och vi har varit där varje år under de senaste fyra-fem åren.

Nej nu måste jag och lägga mig igen, men jag ska blogga efter att jag samlat lite krafter först.