Första snön!

2013-11-25, klockan 15:55:03

Lovade mamma som stått het om gröten att jag skulle uppdatera min blogg denna dag, så jag tänkte lätta hennes nerver och skriva lite om hur jag ha det här tusentals kilometer bortom. 
Orsaken till att jag så sällan skriver nu för tiden är helt enkelt (a) att få kontakt med internet är inte det lättaste och (b) det finns helt enkelt inget att skriva om! Min vardag börjar likna helt vems som helst skolelevs vardag med lektioner, läxor och träningar alltid här och där.
Idag skedde något så lustigt då jag gick hem från skolan, för då jag gick genom stan just under ett dussin träd kunde jag känna att jag fick något smått och kallt på näsan, och jag trodde ju naturligtvis att det bara var något skräp från träden. Till min förvånad fortsatt detta okända trilla ner på mig, så av ren reflex kollade jag uppåt. Hade inte förväntat mig att på denna stund kom den första snön ner över Sankt Pölten, och jag kunde inte annat än småle för mig själv och hur fin denna stund var. Det är alltid något speciellt i den första snön, kan inte förklara riktit vad det är. För vissa är snön en plåga och för vissa en glädje, och jag skulle säga att jag är av den andra sorten, fast jag även har mina stunder då snön helt enkelt kunde bara söka sig någon annanatans.
Usch, jag är på iPaden och alla som känner mig vet att teknik och jag är som vatten och olja. Därmed får ni nöja er med detta bildlösa inlägg, förlåt förlåt förlåt! Ber även om ursäkt för att än en gång ni utsatts för att försöka tyda mina dåliga förklaringar, men jag gör mig bästa!
Nu ska jag på en tupplur och sen får vu se vad kvällen hämtar med sig. Tschüssi!

Söndagsaktivitet

2013-11-10, klockan 20:39:19

Hade inga planer för idag innan Susanne sade att de hade tänkt som aktivitet att det vore trevligt att fara och vandra till Rudolfshöh. Jag viste inte var detta befann sig eller ens vad detta exakt var, men det enda jag viste var att jag ville fara med...vad än det är.
Strax efter morgonmål var Susanne, Karl och Melanie som mitt sälskap i bilen påväg till detta okända Rudolfshöh. Då vi stannade bilen och började traska i evigheter upp för en backe, så fick jag rätt så snabbt reda på att detta är en rätt så stor kulle som vi skulle vandra upp till. Då vi andfådda och lättade hade nått vår destination - ett skjud uppe på toppen - belönade vi oss själva med Coca cola! Dessutom var vjuen uppifrån sååå ljuvlig! Efter att vi suttit en god tid uppe och beundrat vjuen var det dags att gå samma långa väg ner till bilen och åka en ännu längre väg hem. Hemma var jag så trött men ännu gladare över hur roligt jag haft! Detta var lite annarlunda från den normala vardagen, och detta veckoslut var en mycket lyckad en! 
 

Lördagen den nionde november

2013-11-09, klockan 21:16:00

För detta datum hade vi redan en vecka sedan kommit överens med Lilli och Vicki att vi skulle till Wien och shoppa! Därmed träffades vi idag klockan tio på morgonen på Sankt Pölten tågstation, beredda att stiga på tåget mot öster. Det dröjde inte länge innan vi redan var framme, och vi var pigga och berädda att utforska vad Wien har att erbjuda på en sådan regnig och grå dag.
Vi gick igenom alla klädbutiker som verkade passande för oss, och detta var rätt så många. Vi fick även prova undergrounden i Wien då vi skulle till ett shoppingcentrum en bit från Mariahilferstraße där bland annat Hollisterbutiken befann sig, som jag såg fram emot. Efter dagen kom jag hem med en ny jacka, två nya beanies, ett par jeans, ett nytt skal för min telefon och ett par fötter mycket sjuka efter allt vandrande. Trots detta var jag nåt så otroligt nöjd för att jag hade haft en så lyckad dag där närmare allt gick bäst!
Vielen dank Lilli und Vicki für den schönsten Tag! Wir sind die beste Beanie trio - Kurrrbisch for the win!
 
Kollaget är delvis ett bevis på påståendet att vi hade rätt så roligt och var rätt så övertrötta i tåget påväg tillbaka hem på kvällen.
 

How german sounds compared to other languages

2013-11-04, klockan 22:30:46

Hittade ett trevligt litet filmklipp på youtube här om kvällen som verkligen roade min natthumor. Detta är då inget personligt mot det tyska språket, men kan ju inte annat än fnissa åt hur rätt denna video har. Jag är ju här i utbyte och lära mig tyska, och skulle ju aldrig ha gjort detta utbyte om inte för att jag verkligen vill lära mig tyska, så som sagt - detta är inget personligt mot det tyska språket!
 

En vecka i det obekanta

2013-11-04, klockan 22:17:56

Förra veckan var mitt bloggande relativt magert på grund av att jag var tvungen att bo hos en "Urlaubs-familie" här i Österrike. Min egen hostfamilj var ur stan för en vecka, och jag kunde inte bo ensam här i huset, så i stället fick jag lov att bo hos min kompis Theresa från min klass!

Från måndag till söndag var jag besatt i byn Neulengbach därifrån/dit vi varje dag for med tåg. Ough, just då jag trodde att jag slapp ifrån allt detta med tågångest då jag flyttade från Ollersbach till Sankt Pölten, men som tur hade jag alltid Theresa (och oftast även hennes lillebror Bernhard) med mig som moraliskt stöd. Vi hade så många roliga stunder då vi skattade tills vi fick magknip och det var som en en-vecka-lång-sleepover. Den veckan tog slut mycket tidigare än jag någonsin kunde tro.

På min sista kväll var vi på en Halloween fest för grannfolket, och jag var också välkommen. Där kom jag på en "inte så smart idé" (fast jag tyckte för stunden att det var mycket klokt) att byta passcoden på min telefon på grund av att alla här vet den och därmed har tillgång till min mobil. Å andra sidan kunde jag inte möjligen komma på något kreativt för stunden, så jag bad Theresa att byta min kod. Hon böt den, och då jag frågade henne vad koden som hon viskade den åt mig så dränkte allt bakgrundsmuller hennes viskande röst, och jag hade inte den minsta aningen om vad hon hade sagt. Då jag bad henne att säga den igen efter en stund, så var hon inte 100% säker mera, men sade att hon gärna skulle vilja prova. Hon stängde telefonen, satt den på igen, knäppte in en nummerkombination som min telefon informerade att var fel. Mitt hjärta föll till golvet då jag förstod att hon hade glömt koden hon hade ändrat till min telefon, och in fact har detta hänt en gång förr för mig, och då var jag tvungen att radera ALLT på min telefon för att återställa den. Jag har alla mina värdefulla anteckningar och utbytesbilder på min telefon som är för dyrbara att mista, men nu är det som är gjort gjort och det är inget vi kan göra åt saken att jag misst allt. Jag skyller dock inte Theresa för detta, hon är ännu en så så kär vän för mig och detta ändrar inte min bild av henne alls, det var bara en hel del små saker efter varann som ledde till ett fruktansvärt kaos.

Hur som helst är jag hemma nu, utan telefon dock, men detta får vi fixat så snabbt så, och för stunden ler livet. Ska försöka höra av mig oftare nu, men som sagt så hade jag ingen tillgång till dator i Neulengbach, så därmed var det omöjlöigt för mig att blogga förra veckan.

 
 
 

Drog en sväng till Italien

2013-10-25, klockan 16:39:37

Inför förra veckoslutet hade STS ordnat en resa "en-dag-i-Venedig". På fredag for vi med nattåget ill Venedig, spenderade drygt 12 timmar där, och på kvällen tog vi nattåget tillbaka. Som sälskap hade jag elva andra tjejer som var på utbyte i Österrike på samma sätt som jag. Av oss var jag den enda europén, för att resten var från Austrialien, Thailand, Equador, USA och Kanada. Vi hade så så otroligt roligt, och efter vslutet hade jag minneskortet fullt och ont i magmusklerna efter allt skrattande! Nu ska jag låta bildernat tala för sig, för att dessa har jag som sagt en hel del av.
 
 
 
 
 
 

En smet av brådska och stress

2013-10-20, klockan 12:12:41

Har ju inte bloggat på en hel vecka, och känner mig som en hemsk varelse för det. Dock tror jag att största delen av mina läsare är min familj och mina vänner, som alla ungefär vet vad som pågår här på andra sidan världen just nu, och förstår att jag inte hittat tiden för att blogga.
Efter flertal konsekvenser bor jag tillfälligt på Franz Pichlerstaße och går nu i privatskolan Mary Ward gymnasium. Livet är rätt så lysande och det börjar synnas ljus i ändan av tunneln. Min nya familj är den härligaste och jag kunde inte be om en bättre familj! I min nya familj finns hostmamma Susanne som arbetar som psykolog och som är jätte trevlig och förstående! De hade förra året en utbytesevel från Venezuela, så de har även erfarenhet av utbyteselevslivet. Har även en hostsyster som är två år yngre än jag och hon heter Melanie! Hon är den bästa systern man kunde be om och vi kan prata om allt möjligt girlstuff med henne. Hon är som min bästa vän här i Österrike och vi gör så mycket saker tillsammans! Jag har även en hostbror Sebastian som är ett år äldre än jag. För tillfället är han arbetslös och spenderar oftast sina dagar hemma, så då jag kommer hem från skolan så spenderar vi alltid ett par timmar tillsammas. Han påminner mig stort om min egna storebror Oskar faktist! 
Har inte direkt någon bild på min nya familj eller skola eller liknande, men jag har dock fångat några bilder alltid här och där under den senaste veckan som jag kunde dela med er.
 
 

Födelsedagsbarnet!

2013-10-08, klockan 22:27:45

Veckan började prima med att en viss liten tös var inte så liten nåmer, då hon nämligen fyllde hela sjutton år! Som utbyteselev förväntade jag mig inget fancyt som att alla skulle veta att det är min födis eller att jag skulle på flertal stora presenter, men en njnutbar liten måndag var det jag hade igår. Höjdpunkten var dock nog att min mamma skaffat mig och skickat till Österrike en iPad mini år mig, som kom så bakom trädet som det bara kunde vara. Hon hade tidigare berättat mig att jag inte får något speciellt för att detta utbyte redan i sig kostade sååå mycket, men en iPad??? Tack mamma! Dessutom vil jag även ta den lilla stunden att tacka alla andra som kom ihåg mig på sin dag, detta betyder mycket för mig! Femtioelva stora Bamse-kramar till er alla där i Finland som jag saknar så stort!
Hade på förhand blivit varnad om att denna kaka är superduper god och även min värdsyster Lisis favoritkaka! Astrid hade köpt den vet-inte-varifrån, och den var indeed mycket mycket god. Vi år ävem sushi som lunch eftersom familjen kom ihåg att detta är min favorit maträtt!
 
 

Operation introducera-finsk-vardagsmat

2013-10-06, klockan 17:04:53

Hade fått som uppdrag att tillreda min värdfamilj lunch finnish style. Egentligen var det ju faktist nog jag som frågade dem om de vore intresserade av att jag skulle laga dem finsk mat någon dag, och de var mer än glada och intresserade av detta. Under veckan var vi till butiken och köpte alla ingredienser som behövs för en lysande makaronilåda och omenahyve (haha, har ju faktist ingen aning vad detta heter på svenska, förlåt), eller allt som fanns i butiken i alla fall. Fick lämna bort vissa ingredisenser från både och, men jag fick väl lite improvisera. Det tog mig närmare två timmar i köket innan lunchen var klar, och jag (som inte är den som kan laga mat) var stoltare över mig själv än någonsin. Okej, makaronilådan smakade inte något alls och omenahyve'ns täcke hade inte alldeles den konsistensen som jag önskat, men familjen verkade gilla det, och det är huvudsaken! Jag tror faktist inte ens att makaronilåda är finlänskt, men finsk vardagsmat är det i varje fall (jag kollade till och med upp detta på wikipedia!).
 
 
 

Shoppashoppashoppa

2013-09-28, klockan 22:23:43

Var idag med mina hostsyskon Lea och Lisi och shoppa till Wien! Fick inte så mycket köpt, men Thomas - min värdpappa - sade att han på närtiderna kan ta mig dit igen, så att jag kan köpa allt som jag har behov av som jag inte hittade (höst/vinterskor, jacka etc...). Fick dock lite allt möjligt ihopskrapat! I Wien tog jag inga bilder egentligen, för att jag kände mig som en turist 1-0-1 om jag gjorde det, så ni får nöja er med bilder på mina inköp!
 

Helg med familjen

2013-09-23, klockan 21:30:00

På söndag var det en rätt så stor fest i vårt slott, och min värdpappa förklarade det som "katolikernas Thanksgiving". Därmed fanns det hundratals katoliker på vår innergård som åt gulasch och minglade. Det fanns till och med en orkester, så tydligen var denna händelse rätt så stor. Själv satt jag där knappt en timme med mina värdsyskon och värdpappa och käkade Pringles tillsammans med dem, även om ingen av oss är katolsk.
På eftermiddagen hade Thomas, Juno och Ruben planerat att fara till "Bogi park" i Wien, och utan att veta vad detta är eller destumera något så följde jag med dem. Slutligen visade det sig, att detta är en indoor playground (en super häftig en!) där man kunde klättra och krypa och få ansiktsmålingar. För en ansiktsmåling ansåg jag mig vara aningen för gammal, men då barnen så snällt frågade om jag kunde komma med dem och krypa i tunnlarna med dem så kunde jag ju bara inte tacka nej. Det känns faktist som att de är min egen familj nu, och de har kommit mig mycket mycket nära. 
Efter att det dröjt några hastiga timmar så var det redan dags för oss att fara. Barnen hade varit så ivriga och hurtiga i en så lång tid att de redan hade hunnit bli rätt så trötta. Därmed sade vi hejdå till bollhavet och rutchakanorna och startade motorn hemåt. 
Efter som barnen var hungriga och det fanns en McDonald's halvvägs hem, så stannade vi där för en liten lunch. Jag är faktist inte säker om jag någonsin varit till McDonald's förrut, och jag har hört närmast bara negativt om denna snabbmatskedja (vill påminna er här att ännu innan sommaren hade jag den värsta snabbmatsångesten någonsin, men tack vare att Emmi hjärntvättade mig på sommaren så har jag långsamt börjat komma över det). För att YOLO så fick jag en tugga av Thomas hamburgare, en handfull av Junos pommes, och en egen McFlurry med Smarties. Nu är detta gjort och upplevt! I bilen somnade barnen för att (a) de hade lekt så ivrigt hela dagen och (b) klockan började bli mycket. Underbar slutspurt på veckan!
 

Weekend i Mariazell

2013-09-22, klockan 13:55:57

Till utbytet hör det till att vi utbyteselever träffas x antal gånger under utbytet, följt av STS's crew. Lördagen var inget undantag då vi med min värdpappa Thomas gjorde sälskap till varann ca två timmar i bilen då vi körde till Mariazell. Själv viste jag inte vad vi skulle göra eller ens var detta så kallade "Mariazell" ligger, så jag fick väl ta det som en överraskning. 
Efter en god stund var vi framme, dock sena, men trafiken överraskade oss på det värsta möjliga sättet. Vi käkade lunch med de andra utbyteseleverna som bor i området nära mig: en från Equador, en från Danmark, en från Frankrike, en från Italien. 
Efter österrikiskt tugg for vi på en tour i ett hus där de tillverkade legensariskt speciella pepparkakor (som enligt mig var helt vanliga pepparkakor, men inget fel i det, det är ju gott med pepparkakor!). Dock pratade gumman som förklarade historia och tillverkning av dessa i ljusets hastighet, och jag förstod absolut noll. Dessutom var jag lite trött och utmattad, så att koncentrera mig kändes rätt så tungt. 
Efter det skulle vi lyssna hur de tillverkar ljus av honung och vax, och efter det fick vi tillverka våra egna självgjorda ljus! Min blev nu inte det vackraste ljuset jag sett under min korta livstid, men man känner nog igen det till ett ljus. 
Det är galet hur seriös jag kan vara ibland (snackar om selfien nere i vänsta hörnet)...
Anyway, kände inte för att lägga ut några bilder där någon annan utbyteselev/person visar sig för att (a) jag tycker det känns pinsamt och turistigt att gå omkring och snappa bilder på allt och (b) vet inte om de känner sig bekväma att hitta sig själva här på min lilla blogg. 
 

Fredagsmys med Maximiliam

2013-09-21, klockan 08:28:37

Förlåt att jag inte bloggade igår - även om jag hade lovat det till vissa av er kära, men det blev bara så otroligt sent igår, så det enda jag ville göra var att drunkna i min säng och somna i ett ögonblick då jag kom hem.
Igår slutade min skoldag klockan 13.10 - som alltid - men istället för att rusa till mitt tåg som startar 13.34, så hängde jag i skolan/på stan ända till 15.20. Varför? Ja, jag tror att rubriken va en liten spoiler nu. Max, utbyteseleven från Sverige som går i samma skola som jag och är lika gammal som jag (vilken coincidence!) hade planderat en träff idag, men tyvärr slutade hans skoldag två timmar senare än min.
Under min tid av nervöst väntande så for jag en sväng till Spar för att döda tid, och tänkte att det är en supererbjudande att få tre croisanter för en euro, så en sådan köpte jag, och även en dricka på sidan om. Ough, låt mig berätta att att äta alla tre croisanter på en gång var en dålig idé, för efteråt var jag så proppmätt! Babblade även en god timme med Emmi via Viber (Thank God for Viber!). 
Slutligen träffades Max och jag utanför huvuddörren, så som planerat, och efter som ingen hade några förslag om vad vi skulle göra, så drog vi av till Max värdhem.
Våra familjer är faktist så olika som det bara kan bli! Då det i min familj är 4 barn + mamma och pappa, och det är på gång hela tiden, så bor han tillsammans med en man, punkt. En lite skillnad där kanske. Dessutom är jag ju lite avundsjuk över hur mycket utrymme och eget han har! Jag klagar dock inte det minsta, misstolka inte detta nu, jag har de mest underbara värdsyskonen man kan ha, och jag har inget emot att dela rum med två av dem! Det jag försöker säga att hans situtation är annorlunda och har sina för- och nackdelar.
Nåja, var var jag...vi tog tåget till hans hemstad som hette något som är för långt och kompicerat för mig att komma ihåg...Hofstetten-Grünau eller liknande, högst antagligen inte riktigt så, men något dit åt. 
Där hos honom hängde vi en god stund och gjorde inte så mycket alls. Vi mest bara var om man kan säga så. Vi minglade och så.
Tog det sista tåget hem från staden som jag inte minns namnet på (#pinsamt), och för att jag slutligen samlade modet att berätta Max om att jag aldrig varit så bekväm med tåg och bussar och så, så lovade han följa mig som moraliskt stöd. Då vi var framme i St Pölten (OBS! Klockan är kanske sju-åtta på kvällen) så hade vi drygt 1,5 timme på oss att göra vad än vi ville. Där med, för att det var hans en månads dag här i Österrike så till äran för detta köpte jag honom en Snickers "chokladkaka" så som han gillar att säga det, men DET ÄR EN CHOKOPATUKKA! En chokladkaka är ju en "kaka", liksom en födelsedagskaka eller så! Tror att jag borde tidigare eller senare försöka bli van vid alla hans svenskheter.
Där vimsade vi på St Pöltens mörka gator som var så ödsliga och stämningen var död helt enkelt. Detta störde mig dock inte det minsta, jag va ju i det bästa sälskapet. Efter ett tag tappade vi bort oss och tack vare den moderna tekniken hittade vi tillbaka till tåg stationen. Efter att hans buss for så hade jag tydligen missat mitt tåg på en tiotals sekunder, så jag ringde till Thomas att komma och hämta mig. Efter en god timme var jag hemma igen, hungrig och trött, jaa, jag tror att detta berättar ganska långt mina kvällens hemaktiviteter.
Nu har jag ingen bild från fredagen som jag skulle kunna lägga upp hit på bloggen, men aldrig skulle jag ha hört om att en selfie skulle ha skadat någon. Speciell eller grym är den ju inte, men det är det bästa jag kan offra er.
 

Lyckad start på veckan!

2013-09-17, klockan 22:06:39

Äntligen är min egna klass tillbaka (eller i alla fall en del), och jag får fara tillbaka till min egna klass 7d! Det varierar mycket i tankarna när det kommer till optimism och pessimism om att lära mig språket, det är högst antagligen helt normalt som utbyteselev. Denna vecka har jag dock varit positivt inställd på livet i Österrike: jag har vänner, folk förstår ju också min tyska ganska långt, jag har lärt mig massor, och jag forstätter växa inombords med grym fart! Just nu är jag som en bergochdalbana som bara går uppåt!
Så här om dagen var jag på en pytte liten länk också, och för att ha möjlighet till musik hade jag även min telefon med mig. Därmed snappade jag några bilder på vägen, som jag nu tänkte att jag möjligtvis kunde dela med er. Håll i minnet att bilderna är tagna med iPhone, så kvalitén på bilderna är inte på topp.
 
 
 
 Tack för min del, ha en grym tisdagkväll!

Lördag i Wien

2013-09-15, klockan 14:40:00

I det senaste inlägget sade jag att jag funderade på att denna lördag fara på Holi festivalen som ordnades i St Pölten, men som ni kan klura ut genom rubriken så blev det andra planer. Spenderade min lördag i Wien tillsammans med min värdpappa Thomas som sälskap i stället.
Då bilmotorn startade med nosen mot huvudstaden hade vi inga planer om vad vi skulle göra där. Vi startade först på eftermiddagen, så vi hade inte planerat spendera så värst mycket tid där, men tanken bakom detta var att vi helt enkelt skulle lära känna varann bättre och spendera kvalitetstid tillsammas, och Thomas tyckte det vore schysst om jag fick se något annat här i Österrike än deras lägenhet och skolan som jag pendlar mellan jämnt.
Efter att kört i drygt en timme och letat efter parkeringsplats i en halv timme så kom vi till beslutet om att vi skulle kolla bio! Det galna med det var att vi for in i biobyggnaden, köpte popcorn och biljetter till den nästa filmen som kommer, och vi lät ödet bestämma om vi skulle kolla på bra eller mindre bra film. Slutligen blev det actionfilmen Red 2, starred my Bruce Willis. Vanligen då jag går på bio så far jag alltid med Emmi, och detta betyder alltid romantisk komedi, som jag personligen inte har något emot, men det kändes bra med omväxling, även om detta slag av action som baserar sig på vapen och explosioner inte är min absoluta favorit. En bisak var ju också att allt var dubbat till tyska, så det där med att förstå vad som pågick var även en utmaning. Tur att jag dock hade Thomas som förklarade allt för mig. 
Efteråt köpte vi glass - Thomas bananglass och jag kokosglass - var efter det tog sin lilla tid att hitta vår bil på de hundratals små gränderna som finns i staden Wien. Thank God for Google Maps! I mörkret körde vi tillbaka till lilla lugna Ollersbach, och då vi var framme var vi båda helt hundemüde, så det dröjde inte länge innan vi båda befann oss i våra sängar sovande så sött så.
 
 

HOLI Festival der Farben St. Pölten

2013-09-13, klockan 16:22:14

Fick igår veta att det är Holi festival i St Pölten på lördag, och själv tycker jag att tanken av att fara dit låter lockande. Jag har dock inte ännu frågat om någon vill göra sälskap åt mig, men jag hoppashoppashoppas att typ Teresa/Alex/Helene/Benni/Joni (<--gänget av mina närmaste kompisar här i Österrike) kommit hem från utomlands redan då, så att jag kunde ha någon att hålla mig sälskap.
Nu har jag på känn att för en del av er klingar inga klockor då jag säger "Holi festival", så nu ska jag låta wikipedia prata för sig och förklara er detta, göra er snäppet mer allmänbildade helt enkelt.
Holi (även Phalgunotsava eller "färgernas fest") är en hinduisk vårfest, och infinner sig i allmänhet under 2 dagar i mars månad. Holi benämns Rangapanchami, och högtidlighålls genom att människorna går omkring och skvätter färg på alla de möter. 
 


Paket! STORT paket!

2013-09-13, klockan 14:49:17

Har spenderat hela dagen ensam hemma då de andra varit till jobbet/skolan. Mina ensamma sju timmar innehöll alla egenskaper som krävdes och som uteslöt en mysmysig morgon/förmiddag: regn, bubbelbad, bok, täcken och dynor att drunkna i, varm o'boy, mysmusik, stickning....även om det är fredagen den trettonde så kändes det som att detta kommer att bli en bra dag!
Då Astrid, Ruben och Lisi kom hem så bärde stackars lilla Lisi på ett stooort paket som verkade vara mycket tungt. Då jag skulle offra mig för att hjälpa henne så sade Astrid att det är åt mig! Samtidigt såg jag en fastklistrad lapp där det stod att den är skickad från min mamma. Utan någon tvekan for jag till mitt rum och började öppna paketet. Det kändes helt som jul...bara att jag var den enda som fått någon present. Därmed var det mera som födelsedag. 
Det tog sin tid men efter en tid av svett och tårar (överreagerar, men det var kämpigt att få upp paketet då det var täckt med jesustejp och tjocka lager med papper) fick jag upp paketet. Ingen/Inget kunde ha fått leendet från mitt ansikte då jag såg allt gott och fint som mamma skickat mig! Jag kan räkna upp allt jag fick:
  • Min svarta läderjacka
  • Min fina vinterjacka
  • Mina beige wannabe Jeffrey Cambells
  • Ett par yllesockor (hade ett par redan från förut dock)
  • Hårborste (samma som med sockorna)
  • Min favorit schampo + conditioner
  • Min rootboost hårprodukt som inte rymdes i min kappsäck då jag packade
  • Jenkki tuggummi
  • Min svarta handväska
  • Garn + stickor 
  • Mumin plåster som jag gnällde att jag ville ha innan utbytet
  • Torkat rågbröd (Varrasleipä på finska, säger säkert mera till de flesta läsarna
  • Läkerol Dents
  • Sisu salmiaktuggummi
  • Finrexin (äntligen kan jag bli av med min hostsnuva!)
  • En Turun Sanomat
  • Fyra (!!!) plattor Fazers blå
Tack mamma! Made my day!

Mitt rum

2013-09-12, klockan 15:02:00

Har fått mycket förfrågningar om hur mitt rum här i Österrike ser ut, och jag har alltid bara svarat att jag ska blogga om det då jag har tid. Nu är tiden inne och ert tålamod ska äntligen belönas med en handfull bilder på mitt härliga lilla rum! Nu ska jag ska låta bilderna tala för sig själva, mindre prat och mera bilder.
Som redan sagt, jag delar rum med två av mina hostsystrar, och detta är hur min sida av rummet ser ut. 
Min queen size bed som jag älskar så stort! 
Detta är vjuen från mitt skrivbord till andra sidan av rummet. 
Mitt skrivbord där all the magic happens (aka jag bloggar om kvällarna)
 
 
 
 

Läxkväll

2013-09-11, klockan 22:05:15

Jag, så som alla andra tonårs elever som är lata och omotiverade, ogillar läxor starkare än en katt ogillar kallt vatten och som en snigel hatar salt. Efter att dock ha studerat här nu i två veckor, kan jag inte ljuga med att jag lite saknade känslan av deadlines och små uppgifter man kan pyssla med om kvällen. Där med fick jag just en minut sedan min geografi läxa gjord, och sanningen är att jag inte ens är helt säker om det var läxa...men jag gjorde det nu i varje fall! På lektionen skulle vi ta reda på världens största länder/mest invånare/bästa ekonomi, och efteråt färglägga de tio största länderna. Jag hann inte färglägga klart på lektionen, och som sagt är jag inte säker om detta var läxa, men nu är det som sagt gjort! Känner mig rätt så hurtig nu! "Jag gjorde just läxan frivilligt!" är inte något som man i normala fall skulle höra från min mun.
 

Naturstig möter djurpark

2013-09-09, klockan 19:32:24

Igårdagens planer för familjen Körner var att fara på en naturstig/zoo för eftermiddagen. Jag var mer än glad för att få följa med. Vi körde med bil knappt en timme, var efter vi var framme i min hostmammas hemstad som jag just nu för stunden inte minns namnet på.
Alltså grejen med denna park var att det var som en naturstig, men där levde vildsvin (och andra djur också om jag förstod rätt, men vi såg endast ett dussin vildsvin) inom området. Det var asgrymt att se äkta vildsvin på relativt nära håll utan något galler eller liknande där i mellan. De verkade inte bry sig det minsta om att en grupp folk stod och glodde på dem. Dessutom var vädret på vår sida - det var soligt och skönt - så det var en otroligt trevlig dag för detta.
Efteråt, då vi kom tillbaka hem, väntade en intensiv ishockey match oss, för att min hostpappas favoritlag spelade. Han förklarade nästan hela tillbakavägen hur bra det här laget är och hur de har vunnit mästerskap så många gånger och att de kommer varifrån han kommer, så han är så stolt över sitt lag. Om jag minns rätt (orkade inte riktit koncentrera mig mot slutet) så blev slutresultatet 3-0 åt motståndarlaget. Då blev han visst aningen häpen! Han sade att detta inte hänt på evigheter och att detta var en chock för att de är mästare! Efter detta var det väl inte så mycket annat än sovdags som gällde för mig. Var stolt över att jag hade klarat av min första vecka så bra som jag gjorde! Imrogon är det nu vecka och nya äventyr!
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0